Älskade Axel & Aline

Ikväll blev det verkligen tydligt hur stort det här är, inte bara för oss, utan för alla i våra familjer!

Var till barnmorskan på eftermiddagen, och när jag sa att jag var osäker på om det börjat läcka fostervatten, så tyckte hon att det var lika bra att vi åkte in till förlossningen och kontrollerade. Så strax efter kl. 15 kom vi dit. Jag fick ligga med ctg-kurva (hjärtljud och kontroll av sammandragningar) och så fick vi vänta, och vänta. Efteråt fick vi veta att alla blivit upptagna av ett akutsnitt, men när vi låg där och bara väntade så gick tiden väldigt långsamt. Fick till slut en undersökning, där det egentligen inte gick att konstatera annat än att det kan vara fostervatten, eller så inte... Efter nästan 4 timmar var det bara att åka hem och fortsätta att vänta på ytterligare och mer tydliga tecken på att förlossningen är igång.

Medan vi låg där, eller jag låg och Jens halvlåg så skönt han kunde i en stol, pratade vi om vad oroliga alla skulle bli nu, om de ringde hem till oss utan att få svar. Och att vi dessutom inte svarade på någon av mobilerna. Och mycket riktigt, så fort vi kom utanför sjukhuset, och slog på telefonerna så pep det av missade samtal, sms och röstmeddelanden :-) Våra familjer hade helt enkelt ordnat en slags oorganiserad telefonkedja :-) Var det någon som visste var vi höll hus?! Så länge, utan att svara i telefonerna?! Lite roligt faktiskt! Att alla är lika förväntansfulla som vi.

Men ni kan vara lugna, vi lovar att försöka meddela när vi åker in på riktigt. Om nu det kommer att göra att ni känner er mer lugna... ?! :-)

Iallafall så var allt bra i övrigt. Magen såg ut att vara redo för förlossning, sa barnmorskan. Fick ändå en ny tid inbokad nästa onsdag, om han redan inte kommit då.