Älskade Axel & Aline

I tisdags var jag på utvecklingssamtal på dagis. Axel ska byta avdelning till hösten, han och tre andra pojkar som är födda i början av 2007. Så det var ett slags avslutande och sammanfattande samtal. Jag fick höra att Axel är duktig att prata och förmedla sig, att han är rolig att föra hela konversationer med och att han är intresserad och nyfiken. De var mycket imponerade av att han kan och är så intresserad av bokstäverna, och att han ofta kan höra vilken bokstav ett namn börjar på.

Några ord som han inte riktigt fått kläm på, men som jag tycker är så gulligt så jag inte vill rätta honom, är t.ex öronskugga, eller nu senare även öronskåp (hörselkåpor), kaloppa (galoppera), alleblans (ambulans), armvåg och regnvåg (armbåge och regnbåge), lilla vickeviren (lillfingret), tummetotten (tummen) och haschi prosit (nysa).

Imorse, innan vi skulle gå in på dagis, såg vi en snigel. Axel tittade ordenligt på den. Små horn, sitt hus. Men var hade den rumpan? Och hade den nån snippa? Eller snopp? Intressant.