Bekymrad
Härom dan satt Axel och ritade medan jag vek tvätt, och plötsligt sa han:
- Mamma, du var ledsen när du hade ont i magen.
- Ja, det var jag.
- Du var ledsen inuti
- Ja.
Han såg väldigt bekymrad och ledsen ut.
- Hur tyckte du att det kändes?
- Det kändes inge bra!
- Tyckte du att det var jobbigt?
- Det var jobbigt, och det kändes inge bra.
Jag satte mig med honom, och han började nästan gråta.
- Man kan känna sig ledsen om nån annan är ledsen.
- Jag är ledsen!
- Ja. Men nu mår jag bra igen, så nu är inte jag ledsen.
- Men jag är ledsen! Det kändes inge bra när du var ledsen!
Sötis!
- Mamma, du var ledsen när du hade ont i magen.
- Ja, det var jag.
- Du var ledsen inuti
- Ja.
Han såg väldigt bekymrad och ledsen ut.
- Hur tyckte du att det kändes?
- Det kändes inge bra!
- Tyckte du att det var jobbigt?
- Det var jobbigt, och det kändes inge bra.
Jag satte mig med honom, och han började nästan gråta.
- Man kan känna sig ledsen om nån annan är ledsen.
- Jag är ledsen!
- Ja. Men nu mår jag bra igen, så nu är inte jag ledsen.
- Men jag är ledsen! Det kändes inge bra när du var ledsen!
Sötis!
Kommentarer
Postat av: jennie
gullis!
Postat av: Johanna
Nämen, man blir ju alldeles rörd av hans medkänsla. Kram på er!
Postat av: Ida-Marie
ååå jag gråter när jag läser ... underbara fina Axel!
Trackback