Bara minuter kvar...

Om 10 minuter smäller det, och då menar jag inte bara raketerna som brukar skjutas på Valborgsmässoafton. Nej, jag fyller 30 också. Ingen kris i sikte. Firandet har redan börjat och väntas fortsätta under hela resten av veckan. Jag har hunnit få jättefina och mycket uppskattade presenter.

Axel fick också paket idag, Lilla Gubben och Herr Nilsson. Vi måste köpa en film där Pippis pappa är med, Axel undrar var Pippis mamma och pappa är, och har svårt att förstå att mamman bor i himlen, och att pappan är sjörövare. Det känns alldeles för tidigt att försöka sig på att förklara vad det innebär att bo i himlen, så vi ska börja med att visa vem pappan är.

Men nu ska jag sova. Nyårsafton var senast jag var uppe så här länge, och då har jag ändå varit ensam hemma, med Axel, på kvällskvisten. Kanske har jag lite födelsedagsnerver ändå...

Härliga stunder


Årets första glass ute.


Axel fick en liten elvisp som han gärna gör potatismos med.


Kvällsduschen

Vilken värme!

I helgen har vi hunnit med ganska mycket. Vi ska måla huset och igår, efter en långprommis på förmiddagen, åkte vi med Axel till mamma. Där fick han vara i några timmar och leka ute i finvädret med mormor och moster Jennie. Under tiden åkte vi och tittade på färg till huset och köpte diverse verktyg och annat som vi behöver. Efter shoppingen fick vi middag hos mamma, och glass med fruktsallad på verandan.

Idag fortsatte det soliga vädret, men det blåste desto mer. Perfekt tvätt-torkar-väder! Och jag har storhandlat, och då menar jag STORhandlat! Eftersom jag fyller år nu till veckan, och firandet beräknas hålla på i dagarna 5, så behöver det en hel del. VI har också hunnit börja tvätta huset, och sälja in kulören vi valde till närmsta grannen. Vi bor ju i radhus, och det ser trevligare ut om det är liknande färg på husen som är närmast varandra. Och nu på kvällen bakade jag en kaka som jag ska bjuda på på jobbet.

Axel trivs verkligen ute nu när snön är borta. Idag har han åkt rutschkana, gungat, sparkat boll, lekt i sandlådan, klippt gräset med sin gräsklippare, och krattat löv och kört sin skottkärra. (Skottkärra är ett svårt ord som lätt förväxlas med påskkärring.)

Utveckling och kärlek

- Axel, jag älskar dig! sa jag igår till honom när vi kom hem efter dagis.

"Ka dej" brukar han svara när han är på humör, men inte nu längre.

- ska dej, mamma, svarade han.

Kanske inte så märkvärdigt för någon annan, men för mig var det ytterligare ett prov på språkutveckllngen, som dessutom värmde lite extra!

Puss!








 

Mammapappa

Igår när jag kom och skulle hämta Axel på förskolan så hade de en ny tavla i kapprummet. På den hänger bilder på barnen som de vänder på när de kommer på morgonen. Tavlan var rosa och såg ut som Barbapappa, och barnen hade varit väldigt fascinerade av den hela dagen. Jag frågade Axel vem det var. - Mammapappa! svarade han.


Axel har en ny mening han använder. Det blev tydligt igår när vi var hos farmor i hennes salong.

- Ä här då, mamma? sa Axel och pekade på en stor affisch på väggen.

Jag svarade och vi gick en bit längre in i rummet.

- Mamma, ä här då? sa han igen och pekade på nästa grej.

Och så fortsatte han, så tillslut hade han fått de flesta i salongen att skratta.


Ett annat uttryck är "kom e se, mamma" vilket alltså betyder "kom och titta". Och ytterligare ett han använder ofta är "Tog e vägen, mamma?" eller "Bilen vägen, mamma?"


Han kan nu lägga ihop fler ord till långa meningar, t ex "Axel, mamma inte lilla bilen. Pappa lilla bilen jobbet." Men det är klart, när munnen går oavbrutet hela dagarna så lär han sig väl en del också.

 

Tågresan


















Stella åsså tå åj

Axel söta kusin Stella fyllde två år på långfredagen. Men då vad de bortresta så vi ska fira henne på söndag istället. Vi berättade för Axel att hon fyllde två år. - Asel tå åj, svarade han då. Och det är inte så lätt att veta att även andra kan fylla två år, men tillslut konstaterade han: - Assel tå åj, Stella åsså tå åj.

Axel och Stella har alltid roligt tillsammans när de ses. Det skiljer ju bara sju veckor mellan dem, och vi försöker ses ganska ofta även om det ibland går några veckor mellan gångerna. Ibland är Stella som en liten skugga till Axel, hon gör allt som han gör, ett steg bakom. Sist vi sågs ramlade Axel och slog huvudet, och började gråta. Vi tog upp och kramade honom, och såg hur Stella la sig på golvet, gnuggade huvudet mot golvet, satte sig upp och började låtsasgråta och sa: - Stella lessen!

Imorgonbitti ska kusinerna åka tåg tillsammans med farmor och farfar. Några mil söder om stan finns en liten station där de ska kliva på och sedan åka hem igen. Det blir nog populärt.

 


Cykel och bula



Här är Axels nya cykel, som han fick av farmor och farfar i 2-årspresent och som vi valde ut nu i påskhelgen. Jättefin och klassisk, men lite mer rejäl, och BUS stämmer väldigt bra in just nu... Nyckelpiga-plingan valde han själv, och jag tycker att det var ett bra val!





I påskhelgen var vi ute en del, i det fina vädret. Det är inte så mycket snö kvar längre, och vårlökarna börjar komma upp längs husväggen. Det är mycket roligare att vara ute och leka nu, när det går att köra bil, gräva i sandlådan och åka rutschkana igen. Men lager-på-lager-klädseln är inte så populär, innan sista lagret är på är Axel ganska less.

- Nej mamma, inte ha den ganoisar! (galonisar)



Jag förklarade för Axel att påskharen kommer till alla barnen på påsken, och frågade om han trodde att den hade varit till Axel. - Nej, sa han väldigt bestämt, men sedan gick han ändå och tittade ut på altanen. Vi gick vidare och tittade ut på bron och där låg årets första ägg. Jag sa att han fick gå ut och hämta det, och när han tagit upp det i händerna kastade han snabbt in det i hallen.



Pippi, Tommy och "Monika" fick följa med till gammelmormor Britt, och där serverades de kaffe ur den lilla, lilla tenn-servisen från prydnadshyllan.



Igår ramlade Axel ner från trappen hemma. Varken Jens eller jag såg hur det gick till, vi hörde bara hur grinden slamrade och ett skrik. Han fick en stor bula, och blev rädd. Men det gick snabbt över, och verkar inte vara någon fara med honom. Men otäckt, och jag ringde till, på sista tiden flitigt utnyttjade, sjukvårdrådgivningen. Mest för att höra om det är något speciellt man ska hålla koll på. - Sånt här har hänt barn i alla tider, sa tanten. Och visst, det är sant. Men det har aldrig hänt Axel tidigare. Men han verkat som sagt ha klarat sig bra.

 

Grå kaka

I förrgår var vi hos min mormor och firade påsk. Efter maten fick vi fika, och det låg några olika kakor på ett fat. Axel fick smaka en chokladkaka, och ville sedan smaka nästa kaka.


- Mamma, grå kaka!

- Kakan är beige, försökte moste Jennie.

- Det är en kokosdröm, Axel, sa jag.

- Grå kaka.

- Axel, kakan heter dröm, sa jag igen.

- Ninnie, kakan hete djöm! sa Axel och spände ögonen i moster, som om det var hon som sagt att hon ville ha en grå kaka.


 

Glad påsk!

Idag har vår påskledighet börjat. Påskharen hade varit här inatt och lämnat ett fint ägg på bron till Axel. Han fick Pippi Tommy och "Monika" som små figurer, och ett set med brandutryckningsfordon. Spännande och uppskattat. Resten av dagen har vi promenerat med farmor och farfar, lekt med Aston, fikat ute med moster Jennie och grillat för första gången i år. Supergott! Och runt lunch kom solen fram och det har varit så skönt ute!

Axel hade ätit soppa i måndags. Grönsakssoppa med creme fraiche. Röd och grön soppa.

Grön soppa

Det har varit lite svårt att få svar på vissa frågor av Axel, som t ex vad de har ätit för mat på dagis den dagen. Nästan varje gång har han svarat: -Rån och mjölk. Första gången kanske jag trodde att de fick det till mellanmål, men han fortsatte att säga det varje gång, och så vet jag ju att det inte är.

Härom dagen fick jag följande svar.

- Axel, vad fick ni för mat i dag på dagis?

- Soppa!

- Jaha, svarade jag lite förvånad.

- Soppa, och creme fraiche.

- Var det creme fraiche till soppan.

- Jaa

- Vad var det för soppa då?

- Grön

- Grön soppa?

- Grön och röd.


Sedan har jag glömt att kolla vad de åt den dagen, om det var soppa och om den isåfall var grön, och röd.

 


Mer underhållning

Här fortsätter sångstunden med mormor. Den som håller i kameran är moster Jennie. Jag lyckas aldrig filma Axel. Så fort jag tar fram filmkameran vill Axel hellre se de filmer vi redan har än fortsätta med det jag hade velat fånga i en ny film.

Nyklippta

I går var det stora klippardagen i farmors salong. Först Axel, Jens och jag, sedan farbror, faster och kusin Stella.

Axel tycker att det är ganska spännande att sitta i stolen med hiss. Och vattensprayflaskan. Klippningen går också bra, men mot slutet fick han lite myror i brallan och tyckte att farmor skulle bli färdig nån gång. -Nu klar! sa han. Och farmor svarade att hon hade lite kvar. Då satt han stilla en stund till och upprepade sedan -Nu klar! Och till slut var hon färdig.

Resten av helgen har vi inte gjort så mycket, var på en shoppingtur med mormor. Vi fikade och Axel fick fina gummistövlar med stjärnor på och en t-shirt av mormor. Och nu räknar vi ner till några extra lediga dagar i påsk och hoppas på sol!

Nya kläder


Polishelikopter

Här om dagen, när Axel var hemma med Jens, hade de farmor på besök. Några små pojkar hade försvunnit från en lågstadieskola i närheten, och polisen var ute med helikopter och sökte. Axel och farmor stog i fönstret och tittade i över 40 minuter berättade Jens. Och det första Axel sa när jag kom hem var "polishelikopter". Pojkarna hittades som tur var ganska snabbt och var oskadda.

Familjemiddag igår, gott och trevligt! Och innan hade Axel haft det så bra på dagis. På kvällen blev det en långprommis, och det är så skönt att det är ljusare och börjar bli torrt på vägarna. Tyvärr glömde jag att det var "Leila på landet", satt och begärde ersättning på försäkringskassans hemsida istället.

Tillbaka

Idag är Axel tillbaka i vardagen på förskolan efter den här omgången med svinkoppor. I lördags hittade vi ett misstänkt rött märke på precis samma ställe som förra gången. Och kort därefter blev det en blåsa och sår, så vi smorde, tvättade och lade kompresser och nu har alltså skorpan trillat av. Det är verkligen jätteskönt att det inte bredde ut sig lika mycket som förra gången, och att det gick bort utan penicillin. Kanske var det för att vi såg tidigare vad det var och för att vi hade kompress på. Nu hoppas jag iallafall att han får vara frisk ett tag!

I eftermiddag ska vi hem till familjen Svensson/Järn och äta "familjemiddag" igen. Förra måndagen åt vi hos oss, och nu är det alltså vår tur att bli bortbjudna. Det blir ju lite livat och rörigt med två familjer som ska äta tillsammans, men även roligare, och så slipper man ju laga maten själv en dag varannan vecka.

Och imorgon ska jag ha
Me&I-party hemma. Ett helt gäng familj och kompisar kommer och tittar på kläder och fikar. Och kanske blir det något fint till Axel.