Älskade Axel & Aline

Nu har vi kalasat i fyra dagar! Och vi kunde se två tydliga teman bland presenterna. Fordon och kök. Det blev med andra ord bilar, traktorer, bussar, ambulans, garage, grävmaskin, helikopter, bilmatta och bilbana. Men alltså även servis, bestick, spis, leksaksfrukt, tårta och fikabröd. han fick också en fin bok med småkryp, filmer, kläder, pengar, löfte om en cykel till våren och löfte om en utflykt till Mulle Meck. Och han är inte färdigfirad än!



Till helgen blir det mer kalas, både för Axel och för Jens som fyller 30!

Jag har ju glömt att berätta om förra veckans besök på Friskis, vad som hände efter själva jympapasset.

Vi var färdigklädda i omklädningsrummet och skulle åka hem. Vi gick mot dörren, men Axel vände och jag hörde honom säga "Jumpa, mamma!" Jag bad honom komma utan att vända mig om eller (inser jag i efterhand) tänka på vad han sagt. Han upprepar "Mamma, jumpa!" och jag vänder mig om och går runt skärmen så att jag ser in i omklädningsrummet.

Där står en kvinna med ena benet på en bänk, naken och smörjer in sina ben. Och bakom, med ansiktet ca en decimeter ifrån hennes rumpa, står Axel. Jag ser vad som är på väg att hända, men hinner inte göra något. En liten hand närmar sig den nakna rumpan och en nöjd Axel utbrister igen "Jumpa mamma!"

Kvinnan känner naturligtvis handen på sin rumpa och vänder sig om. Men charmad av den lille parveln i för stor overall frågar hon bara var han har sin rumpa.

Och det var alltså inte jumpa som i jympa, utan jumpa som i rumpa. Och det borde jag ha förstått eftersom han på sista tiden varit väldigt fascinerad av olika kroppsdelar.

 

Tack för alla gratulationer på Axels dag igår! Han hade haft en bra dag på dagis, ute och åkt pulka, inne och lekt med bilarna och "alla barna". Kalas med glass, hallon, flagga och sång. Och ett litet paket.

Hemma blev det några fler paket, en spis och en film (som jag lika gärna kunde ha köpt till mig sjäv, Astrids jul) och många grattis-samtal. Och ikväll och resten av helgen fortsätter kalasandet.

Även om det var många som gratulerade Axel på hans 2-årsdag igår, så tycker jag att det vore roligt om fler av alla som kikar in kunde kommentera lite oftare. För jag vet att det är flera som tittar in varje dag. Det är inte alltid man har tid eller lust, jag vet själv hur det är, men då och då iallafall.

Nu lunch, sedan bara några timmar kvar till helg! Jag fick just en flaska vin av en kund, perfekt till kvällens kalas tänkte jag innan jag såg att det var vitt. passar nog inte så bra till tacos...

 

Axel och jag var på jympa på Friskis i lördags, tillsammans med Ebbe och Ida-Marie. Jätteroligt! Axel tyckte att det var kul med de andra barnen och att springa och krypa. Han gjorde inte så mycket rörelser, men var intresserad och inte alls osäker eller mammig. Det måste vi göra om!

Sedan åkte vi hem, jag kämpade i bilen för att han inte skulle somna och lyckades nästan hela vägen. Och efter lunch och tupplur åkte vi till farmor och farfar och lämnade Axel för hans första sova-borta-natt utan oss. Allt hade gått jättebra, han somnade utan problem och väckte dem bara några gånger under natten. Jätteskönt att veta att han kan sova borta!

Medan Axel styrde och ställde med farmor och farfar var Jens och jag ute och firade. Bröllopsdag och alla hjärtans dag trodde Jens, ända tills vi satt på restaurangen och jag sa att han kunde dricka öl även om jag tog vin. Han förstog ingenting, så jag berättade att vi skulle bo på hotell för att fira hans kommande 30-årsdag. Och efter det hade han lite svårt att koncentrera sig på menyn och tänkte mer på morgondagens hotellfrukost.

Maten var iallafall supergod, en massa olika tapas och god efterrätt. Sedan gick vi till hotellet, med den lilla packningen som jag lyckats smuggla med mig i handväskan. Rummet var nyrenoverat och väldigt lyxigt och fint! Hotellfrukosten motsvarade inte riktigt Jens förväntningar, det fanns tyvärr inte bacon. Men istället blev det pannkakor och bär innan vi åkte hem och hämtade älskade Axel efter en jätteysig kväll och hotellvistelse.



På eftermiddagen igår åkte vi pulka och åt smörgås i solen och tittade på skidåkare i Sidsjön. Vi har haft en riktigt härlig helg!

 

Det är lite tråkigt att det är så himla kallt ute. Runt -15° varje dag. Då hjälper det inte att det är soligt och jättefint med all snö. De går ändå inte ut på dagis när det är så kallt. Och det förstår jag ju. De verkar leka och ha roligt inne också, men att vara ute en stund är ju alltid bra.

Att leka affär tycker Axel är kul, "Köpa pengar" säger han. Kanske ska han få en kassaapparat i present? Fast det räcker kanske med leksakspengar. En spis ska han få också.

Ikväll ska mamma komma och vara med Axel, vi ska ut med mitt jobb, äta och se Håkan Hellström.

Fick en utmaning av Ida-Marie att lägga upp den fjärde bilden i den fjärde fotomappen på min dator. Jag fick modifiera lite. Annars hade det blivit en bild med en arbetskamrat till Jens. Det blev istället den fjärde bilden i den fjärde mappen i Axels fotomapp.

Här kommer bakbilderna.

Axel tycker ju att det är väldigt intressant med alla slags fordon. Och han är duktig på att höra vad det är man hör på avstånd, flygplan, traktor, moped, skoter eller kanske en fyrhjuling. Skotrar ser vi då och då, men en fyrhjuling har han bara sett en gång, runt jul när vi var på prommis. Men det kommer han ihåg.

Igår drog han en rövarhistoria på dagis.

– Mamma fyrhjuling, sa han till en i personalen, och menade alltså att jag har en.

– Har mamma en fyrhjuling?

– Ja, vagnen, svarade han.

Har man ingen fyrhjuling kan man ju låtsas!


Älskade Axel! ♥


 

Igår hade jag tänkt berätta om att vi bakade bullar i lördags, men ville egentligen lägga ut bilder samtidigt, så jag väntade till kvällen. Kvällen kom och gick och bullar och bilder glömdes bort. Så nu skriver jag utan bilder ändå. Kanske kommer bilder senare.

Alltså, vi bakade bullar, Axel och jag. Och det hör inte till vanligheterna att jag bakar. Speciellt inte sånt som ska jäsa. När det jäst klart brukar jag inte ha nån lust att baka längre. Men det var riktigt roligt, och stora bullar blev det. Perfekt till kommande kalas. Axel kavlade och mjölade, åt smör och kanel och lite deg. Precis som det ska vara. Sedan hjälpte han mig med disken, utan att blöta ner hela köket. Och medan jag vek tvätt plockade han ur hela tvättmaskinen och la den blöta tvätten i en korg. Hur gamla brukar barnen vara när det inte längre är roligt att hjälpa till med hushållssysslorna? Hoppas det dröjer för det här är ju jättebra! Jag får saker gjorda, samtidigt som vi gör det tillsammans och han är glad att få hjälpa till.

 

– Mamma, kom! Lekhallen! (vardagsrummet...)

– Vad ska vi göra?

– Åka fären, lilla bilen

– Jaha, ska du ta lilla bilen till affären.

– Ja. Hejdå!

– Hejdå. Vad ska du göra på affären då?

– Handla mat

– Vad ska du köpa för mat?

– Lis, klyckling

– Ris och kyckling? Vad bra, då kan vi äta det sen.

– Hejdå!

– Kör försiktigt!



 

Jag brukar försöka skriva ner då och då vad Axel kan för nya ord, och hur han säger dem. Och tänkte göra det idag, men märkte att det är för svårt. Han kan så många nu, han pratar ju hela tiden. Och man förstår det mesta. Så det blev ingen lista.

Han är en liten surrkuse! På dagis är det flera av de andra föräldrarna som säger "men oj, vad han pratar" och "vad duktig han är" och "man förstår ju vad han säger". Och så är det ju.

Igår kväll tittade jag bland våra bilder på Axel, och det finns ganska få där han tittar in i kameran och där man även ser ansiktet ganska rakt framifrån. Men jag hittade några som jag tycker om.