Sömntutor
1 vecka
Idag är Aline en vecka! Tiden går så himla fort! Vi har varit till sjukhuset två gånger sedan vi kom hem, på hörseltest, pku-prov och läkarkontroll. Hon har varit med till dagis och hämtat Axel. Idag var vi på prommis på eftermidagen, och nu sover hon i vagnen.
Dygnen består än så länge mest av mat och sömn för henne. Några vakenstunder per dag, eller natt, brukar det bli. Hon vill inte sova själv, men det går bättre nu än de första dagarna, nu kan hon somna hos oss och går oftast att lägga ner i korgen sedan.
Axel tycker mycket om henne och är jätteduktig. Det är ju jobbigt när hon gnäller, men då har han bett henne "kan du sluta gnälla, snälla".
Idag har vi tagit fram julstjärnorna, jag hade nog missat att det är första advent på söndag om inte Axel hört det på barnprogrammet. Men nu har vi mysigt, med stjärnor i alla rum.
Dygnen består än så länge mest av mat och sömn för henne. Några vakenstunder per dag, eller natt, brukar det bli. Hon vill inte sova själv, men det går bättre nu än de första dagarna, nu kan hon somna hos oss och går oftast att lägga ner i korgen sedan.
Axel tycker mycket om henne och är jätteduktig. Det är ju jobbigt när hon gnäller, men då har han bett henne "kan du sluta gnälla, snälla".
Idag har vi tagit fram julstjärnorna, jag hade nog missat att det är första advent på söndag om inte Axel hört det på barnprogrammet. Men nu har vi mysigt, med stjärnor i alla rum.
Karin ALINE Marie Dolk
Nu är hon här, lilla Aline! Med 3580 gr och 50 cm är hon lite mindre än storebror var.
Det blev inte 11 11 11, men tre dagar senare bestämde hon sig helt plötsligt för att det var väldigt bråttom att komma! 00.08 den 15/11 chockade hon inte bara oss utan även personalen på förlossningen med en rekordsnabb födsel. Vi tyckte att det gick snabbt med Axel, men nu... Hon höll på att komma i byxorna! Det blir ett kort inlägg utan bilder och detaljer, men det kommer senare! Vi mår bra hela familjen, storebror är stolt, mamma trött och pappa är, precis som Axel tyckte, väldigt mysig att sova på!
11 11 11
Beräknad idag, och alla har trott på olika dagar. Men hur sannolikt är det egentligen att bebisen kommer på beräknad dag. Jag har för mig att jag gjorde det? Men ändå. Jag tror på nån dag i mitten av nästa vecka. Och att jag ska gå över har jag liksom varit inställd på. Men lite otålig blir jag ändå. Fast samtidigt, när kommer jag få så här lugna dagar igen? Jag försöker njuta av lugnet istället för att bli rastlös av att inget händer.
Nån som är glad att inget hänt än är mamma, som är utomlands, hon vill att bebisen ska vänta tills hon kommer hem imorgon, och verkar ju få som hon vill. Jennie vill att bebisen ska komma före nästa helg då hon kommer och hälsar på. Det hoppas jag också! Men nu är det ju inte nån av oss som bestämmer. Det är den lilla, som börjar bestämma redan innan hon kommit ut. Bara att vänja sig!
Förresten är det dåligt med foton i bloggen nu för tiden, och det stämmer. Vi har inte fotat en enda bild under hela oktober! Det har aldrig hänt tidigare, och jag vet inte riktigt vad det beror på. Kan skylla på trötthet, att kameran stått förberedd bredvid förlossningsväskan ett tag, att vi faktiskt inte gjort så mycket den sista tiden. Ja, allt möjligt. Men foton från vardagen är ju också värdefulla, vi måste ta tag i det här... Och ikväll blir det fram med kameran igen, när vi ska på bröllop!
Prata med magen
Härom dagen slöade hela familjen i soffan till en konsert med Salem al Fakir på tv. Axel skulle berätta för "Bebis" vem som sjöng, och berättade för Jens mage istället. När vi började skratta kom han på att han blandat ihop oss. Men det är väl inte så noga.
3 dagar kvar, eller 17...
Blir det som beräknat på fredag, är det bara tre dagar kvar nu. Men det känns osannolikt, jag har ju trott hela tiden att jag kommer gå över. Men ända till 25/11, då jag om det inte hänt nåt innan kommer ha kontroll på förlossningen och igångsättning, nej, det har jag ingen lust med! Tänk om man kunde veta säkert, utan att ha planerat snitt, vad enkelt det skulle vara, med barnvakt, att kunna ställa in sig ordentligt, planera helt enkelt!
Alla tidigare bud på när det ska bli har ju passerat obemärkt förbi. Nu är nästa bud på torsdag, då är det fullmåne och oddsen är höga. Jag vet inte jag, det visar sig. Men om hon nu inte kommit innan eller kommer just på fredag, så har vi ett bröllop att gå på! Och det är ju inte fel heller! Har provat klänning, och det finns en som går på och sitter helt ok och som jag inte ser ut som ett hus i. (Barbamamma kanske, men det får bli så...)
November
4 november idag, en vecka kvar till 11 11 11... Och även om jag trott att jag kommer gå över så kan det ju hända när som helst, precis som alla påpekar. Och jag vill ju gärna att det ska bli lite tidigare eller allra helst på rätt dag, för det vore rätt häftigt!
Hon rör sig fortfarande rätt mycket, det trycker lite nedåt då och då, och ilar, så att det närmar sig är det ingen tvekan om. Jag förväntar mig liksom att det ska starta och gå ungefär som med Axel, men det är ju bara för att det är vad jag har att jämföra med.
Idag har jag flyttat in skötplats i tvättstugan, köpt blöjor och annat, så nu är vi redo, och det är bara att vänta.