Älskade Axel & Aline

I onsdags var det fotografering på dagis, resultatet är alltid roligt att se även om det kan vara lite varierande. I år var det över förväntan faktiskt. Han ser riktigt glad och naturlig ut och inte så besvärad som han varit någon gång tidigare. Gruppbilden är väl den som vi tycker är viktigast att köpa, det är ju roligt att ha kvar sina kompisar på bild senare, porträttet behövs egenligen inte eftersom vi fotar och dokumenterar barnen mer än väl.

 

Men de är kluriga på skolfotoföretagen. Hur ska man få föräldrarna att köpa så mycket som möjligt i dagens samhällen när många fotar så mycket privat med både kameror och mobiler. På oss funkar det iallafall som Stjärnstudio har lagt upp det. Köp hela paketet med rabatt, tar du bort något fotoark försvinner rabatten. Vi, som alltså vill ha gruppfotot, får köpa hela paketet för att inte behöva betala mer än dubbelt så mycket för gruppbilden. Ja, ja, vi får se hur vi löser det.

 

Jag sa till Axel att han fin på bilderna. "Jag önskar bara att vi kunde haft en som en tavla" svarade han. "Och att vi kunde ge till alla vi känner".

 

 

 

I fredags åkte jag och mamma tåget till Jennie i Stockholm för att fira mammas födelsedag med god mat, shopping och inte minst Dirty Dancing på Chinateatern. Vi hade det jättebra och jag fick med mig några påsar hem. Musikalen var jättebra, som de flesta musikaler är, det är nåt visst med dans och musik. På fredagen åt vi god mat hemma hos Jennie och Sacke och på lördagen blev det tapas med massor av vitlök på mamas o tapas på söder.

 

Hemma hade resten av familjen fullt upp med lek med kusinerna, middag hos Ingela, William och Melvin, Axel sov hos farmor och farfar och till sist kalas för William och Melvin. De hade också en bra helg, som dock förstördes lite av att Aline sov sista natten väldigt oroligt samtidigt som det började droppa in genom sovrumstaket. Mindre roligt, för Jens som vaknade av att det stänkte i ansiktet precis när han fått Aline att somna, och för mig som vaknade av ett meddelande på söndagmorgon om väntande takdropp inomhus.

 

Väl hemma igen, och massor av kramar och pussar senare, fixade vi "go´middag" med kräftor och västerbottenpaj, innan Jens kröp upp på vinden för att se varitfrån det regnade in.

 

Det var skönt att få sova ordentligt i Stockholm, på lördagen tog vi sovmorgon och vaknade inte förrän 09.11. Det har inte hänt på minst 10 månader! Välbehövligt visade det sig när natten mot idag blev desto sämre. Några minuters slumrade med en orolig Aline i famnen räcker inte långt, så nu är det god natt!

Nu är det snart ett år sedan Aline föddes, konstigt att tiden går så fort! Det händer mycket på kort tid, särskilt nu de senaste månaderna. Från att vara ett litet knyte som mest bara ligger och är helt hjälplöst till en liten sprallig tjej som gärna vill att hela familjen ska vara samlad, som älskar musik men inte är särskilt kräsen, som skulle kunna leva på frukt, bröd och välling men som faktiskt äter riktigt bra med tanke på den långa startsträckan från smakportioner till hela mål.

 

Hon har fått två till tänder, så nu är de 8, tre små nere, fyra lite större fram uppe och en lite längre in uppe. Balansen har blivit bättre också och hon har stått utan att hålla i sig några gånger. De senaste dagarna har hon gått från att säga "titta" mest hela tiden till att istället säga "där" minst lika många gånger om dan. "E de" säger hon också när hon pekar. Hon kryper fort och busar gärna, leker tittut och jagis runt fotpallen i vardagsrummet. Hon går helst inte nu när det går så fort att krypa och har testat att ta sig upp för trappen och kommit ett steg hittills. Nu klurar vi på önskelista till 1-årsfirandet, det mesta finns ju redan, det är inte lätt att vara lillasyster.

Här om dagen tittade tand nummer sju upp och idag använde hon tänderna och bet mig i läppen när vi skulle pussas. Riktigt ont gjorde det. 

 

Igår bestämde vi oss för att äta middag på restaurang, vi hade biosupépresentkort som snart skulle gå ut. Riktigt god mat fick vi och barnen hade mysigt och Aline åt jättebra.

 

Idag har vi fixat ute inför hösten, tvättat bilen en sista gång innan vi tog in slangen, börjat plocka in utemöblerna, tagit in torkvindan, förberett för vintern. Nu vet man aldrig, en morgon kan det vara vitt. Jag hoppas det dröjer lite till.

 

På eftermiddagen kom familjen Svensson/Järn hit och åt tacos med oss, det är så mysigt när vi hinner ses och det är synd att det är så fullt upp hela tiden att vi inte hinner med sånt oftare.

I måndags var vi till Klampenborg när jag kom efter jobbet. Det var fortfarande soligt och fint och vi har sagt hela sommaren att vi ska åka dit. Det var fint även nu på hösten även om det var lite glesare bland löven och lite kalla vindar längst ut på ön. Axel sprang på stigarna och klättrade över grenar och på klipporna. Extra spännande var det när vi kom ut till de gamla skyttegravarmna och skyddsrummen som han kunde gå ner och titta i. Aline hängde på min rygg och pratade nöjd och pekade på träden och himlen och skrattade åt Axel.

 

På onsdagar går Axel på gympa efter middagen. I samma grupp går William, så de senaste onsdagarna har han följt med hem direkt efter dagis. De har jätteroligt, leker, äter mellis, klär ut sig och varvar ner lite med tv innan maten. Det blir ju faktisk lättare att ha två pojkar hemma, eftersom Axel har en kompis att vara med hela tiden. Och de är så duktiga, frågar innan de hittar på nåt nytt och städar när vi ber dem om det, Idag var de så söta när de såg på tv. Axel låg med sitt huvud i Williams knä, och så böjde sig William ner och pussade Axel på kinden. Sötisar!

Igår skulle vi lämna in peugeoten på verkstan på morgonen, så barnen åkte med mig i forden in till stan när jag skulle till jobbet. Axel pratar ju en hel del, och det är inte alltid uppmärksamheten är på topp. I det här fallet missade jag vad det var för fordon som körde förbi. Axel frågade.

 

- Vad var det som körde förbi?

 

- Jag vet inte, en traktor kanske.

 

- Nej, jag tror att det var en vägskyffel.

 

- Jaha, ja, det kanske det var. Jag är inte så bra det där med vägarbetsfordon.

 

- Ska jag berätta vad en vägskyffel är för nåt?

 

- Ja, gör det!

 

- Det är en sån som skjuter saker framför sig, som inte kan lyfta på skopan.

 

- Ja, just det.

 

Vi åkte vidare.

 

- Men vad gör den där traktorn i tetran?

 

- Va?

- Jaha, i cisternen menar du?

 

- Ja.

- Vad är egentligen en tetra?

 

Jag berättade.

 

- Just ja, det viste jag ju.

- Tänk om det hade varit en tetra!