Älskade Axel & Aline

Igår eftermiddag när jag kom hem från jobbet for vi iväg så att Axel skulle kunna åka skidor, Jens och Axel åkte längd och jag drog Aline i pulka längs spåret. Vi åkte till "Fiskdammen" i Nolby och spåret är 1,6 km. Det gick jättebra och är det längsta Axel åkt nångång. Han tyckte det var roligt och det var ett bra spår som mest är platt. Vi berättade hur långt det var och hur långt han skulle ha åkt när vi kom tillbaka till bilen, sjuttonhunda meter, 1,7 kilometer, ett tusen sjuhunda meter. Det var lite svårt att hålla reda på det där, hur långt det var, 17 meter, eller hundrasjutton meter... Till sist lärde han sig vad som var rätt och konstaterade att det måste han berätta på dagis. "Pappa, du måste påminna mig imorgon bitti."

 

Imorse, bland det första han sa, var "Sjuttonhundra meter! Jag kommer ihåg det! Min hjärna har ju sparat det på en lista i en låda. 50 listor har jag. Eller nej, 1000 tror jag, jag måste ju spara på allt."

Aline trivs bra på dagis nu när hon gått ett tag, hon äter, sover och leker och trivs med alla i personalen. Hon knatar runt och ser sig omkring och verkar känna sig hemma. Skönt! Axel säger att han brukar gå in till henne varje morgon och titta att hon har det bra. Lycka att ha en storebror!

 

Hemma tycker hon om att hjälpa till, hon plockar ur diskmaskinen, dammsuger, lägger i och tar ur tvätt och torkar på golvet om det är blött. Man kan be henne om det mesta och hon vet och förstår väldigt mycket, även om inte orden kommit alls än. Det är fortfarande "titta" och "där" och "mamma", men jag vet inte om det alltid betyder vad det låter.

 

Båda barnen älskar musik och har sina favoriter, ibland vid matbordet sitter de och dansar båda två och om Aline hör nån favorit och är i ett annat rum går hon iväg och gör sina "dansarmar" och svänger med. Axels favoriter är nog Eric Saade, Madonna och några som jag inte kan namnet på. Han ser musikvideos och har olika klädombyten till olika låtar. Han har köpt en hatt som han har också, särskilt till Eric Saade. Mellan låtarna måste han pausa så han hinner byta om.

 

 

Här är ett eget mickstativ vi byggde tillsammans efter Axels önskemål och han är helnöjd! På onsdag till veckan ska vi på öppet hus på hans blivande skola. Märkligt att det är dags för det snart. Nya tider.

 

 

 

 

I lördags var Axel jag jag ute på förmiddagen. Det var så otroligt fint ute, solen sken och träden var gnistrande vita. När vi åt frukost var det -18 grader och det kändes i fingrarna när jag fotade. Först åkte Axel pulka i sin bana på gården, ända uppe ifrån hallonbusken och ner till staketet vid gungställningen. Hjälmen var på eftersom han lika gärna kunde åka rakt in i björken.

 

 

Sedan gick vi ner till skogen vid hembygdsgården, Axel såg rådjuren och vi skyndade efter så tyst vi kunde. De var 7-8 stycken och vi kunde se dem ganska bra. Dessutom såg vi var de brukar sova (och bajsa!). En jättemysig stund ute trots kylan.

 

Resten av helgen var lugn och skön, oplanerad. På söndagen blev det lek och lunch hos Ingela och barnen och på eftermiddagen drog hon med mig på "Get fit", ett tufft pass som jag ska försöka gå på så ofta jag kan. Godmorgon träningsvärk imorse efter alldeles för få timmars sömn. Axel vaknade inatt efter 01 och var svettig och drömde mardrömmar. Efter nästan två timmar i hans säng sov han äntligen igen och jag kunde gå tillbaka till min säng.

Igår var första dagen på dagis för Aline och enligt Jens hade hon det bra, bara en gång var hon ledsen och det var när hon hade tagit ett annat barns snutte och inte fick behålla den. Annars sov hon och åt och lekte. Axel och Elise var in och tittade till henne och storebror sa även till de andra barnen att vara lite tystare ute när Aline skulle sova.

 

Jens är ju med de första dagarna såklart och vi får se när hon ska vara själv första gången. Jag fick ett mms igår på henne när hon åkte rutschkana och idag har jag fått den här kladdiga bilden.

 

 

Det kommer gå bra för henne där, det känns som det är dags nu, inte bara gå hemma hela dagarna. Men jag måste säga att det känns skönt att hon kan gå och inte, som Axel, måste krypa bland de andra barnen, då känns de extra små.

Sedan några dagar efter jul går Aline nästan helt nu, inget krypande alls knappt. Hon reser sig utan problem och har börjat bli så säker när hon går att hon kan busa lite samtidigt. Och hon är rätt busig.

 

nu har vi gjort iordning i hennes rum, hon sov första natten där inne igår, eller hon somnade där iallafall, sedan vaknade hon ungefär när jag skulle gå och lägga mig och var täppt i näsan och kunde inte somna om förrän vid 01, och då i vår säng. Vi får se hur den här natten blir.

 

Det är bra om det blir mer sömn än igår eftersom det är slut på jullovet nu. Aline ska skolas i på dagis och alla måste alltså upp på morgonen. VI har blivit riktigt bortskämda med långa mornar under ledigheten, båda barnen har sovit till 7.30-8 varje dag. Det är något som inte hänt på ca 6 år.

 

 

Vi firade in det nya året tillsammans med familjen Svensson/Järn, precis som vi brukar. Vi åt väldigt gott, också precis som vi brukar. Grabbarna var så snygga i sina hattar. Det spelades pingis på vardagsrumsbordet och sågs på cirkus på kvällskvisten. När barnen började bli trötta gick vi ut och skickade upp lyktor och såg dem sväva bort över träden. Lite utelek efter kl 22 gjorde att de sov gott hela natten.

 

Så här på årets första dag har vi mest tagit det lugnt. Julen är bortplockad och skidorna vallade. Nu hoppas vi på lite bättre väder de sista lediga dagarna.