Älskade Axel & Aline

Axel har fått dagisplats! Vi fick ett brev hem igår, och han har fått plats på vårt tredje val, Klockarbergets förskola. Vi hade ställt oss in på att få en plats i stan eftersom det tydligen varit så fullt på platserna i Njurunda. Det är ju jättebra att det inte blev så! Men vi vill helst att han ska gå på vårt förstahands val naturligtvis. Av olika anledningar. En är t.ex att barnen ska sova inne på Klockarberget, och Axel sover alltid ute. Det är väl inte hela världen, det blir ju personalens problem att försöka få honom att sova inne. Men sen ska det ju vara av/påfart till nya motorvägen precis utanför dagis. Och det är inte så kul! Men, men, det kanske blir jättebra också. Vi får se. Annars står vi kvar i kö till vårt förstahands val också.

Vi hade förresten fått startdatum 12/3! Om två veckor! Men det gick vi inte med på, vi hade ju sökt 9/4, så vi fick ändra till det. Det känns tillräckligt nära inpå iallafall... Han är ju så liten...

Nu har Axel varit sjuk i en vecka. Hosta, snor och feber. Men igår och idag har han varit feberfri åtminstone. Men vi blev lite oroliga ett tag när det pep i bröstet för varje andetag. Men det slutade efter två dagars pipande. Vi ringde förresten till sjukhuset för att kolla vad de sa, och sköterskan frågade om jag hade pojken i närheten så hon kunde få lyssna på honom. Genom telefonluren alltså. Lite förvånad höll jag luren vid hans bröst, och efter några försök bedömde alltså sköterskan att läget var ok. Ok, då är det väl det... Och han har ju inte blivit sämre.
 

Under sina sjukdagar har han inte latat sig, som vi andra sjuklingar försöker göra. Han har övat upp sig med gåvagnen och går nu utan större problem fram och tillbaka. På sitt kalas för bara en och en halv vecka sedan klarade han inte det. Så det går frammåt!

Även i munnen går det frammåt, tre kindtänder har han nu.

Älskade Axel fyller 1 år idag! 1 år är lång tid! Samtidigt som det är väldigt lite... Vad gjorde vi innan Axel kom? Hur fick vi tiden att gå? Det har varit ett helt fantastiskt år, med lite sömn, ingen egen tid, oro, osäkerhet och hjälplöshet. Men det vägs naturligtvis upp av glädje, skratt, kramar och pussar, mys, framsteg, nya upplevelser, nya vänner och framför allt, oändlig kärlek!

Nu har Axel verkligen blivit firad! Det började redan förra helgen faktiskt, när familjen Falk kom och hälsade på. Och den här helgen har varit full av firande. På lördagen kom Ebbe, Elin, Stella och Theo med sina mammor och pappor. Och Axel åt tårta för första gången, en egen liten 1-årstårta, med bärpuré, grädde och hallon. Hallonen var godast. Och jättefina presenter fick han.

Och igår var det kalas för familjerna. Det blev ännu mer tårta och förstås ett berg av paket. Om Axel skulle ha öppnat alla skulle vi förmodligen hållit på fortfarande. Han har inte förstått grejjen med paket än. Det roliga var pappersbitar och snören, men helst de gamla vanliga leksakerna. Som tur var kom Ida, Robban och Ludvig förbi en sväng, på vägen hem till Mariefred, så Ludvig fick hjälpa till att öppna de sista. Han visste vad det handlar om.

Vi, eller Axel, fick iallafall bara jättebra saker. Regnkläder, stövlar, gympaskor, kläder, gunga, Rubens-barn-Emil, dragmyra, egen termos, moccasiner, böcker, radiokudde, egen liten stol, en stor mjuk boll, pussel, kritor, hink & spade, en liten söt uggla från Paris och säkert något mer som jag glömt.

Tack så väldigt mycket för att ni ville vara med och fira Axel och för fina presenter!

Har inte hunnit lägga in bilderna från kameran, men det kommer ett kalaskollage.

Vet inte om det är så vanligt att barn som är knappt 1 år har 11 tänder? Men det har Axel iallafall. Alla syns inte här, men 8 av dom.

I förrgår skulle jag fota Axel för bild till tidningen. Efter tidigare erfarenheter vet jag att det inte är så enkelt. En bild där han tittar in i kameran och kanske ser lite glad ut. Och visst blev det några hyfsade, av ca 50 bilder... Här kommer ett urval...

Den här veckan var det min tur, inte kul. Men det verkar som Axel och Jens har klarat sig. Nu mår jag bra, förrutom att jag inte fått tillbaka aptiten. Men så var det ju för Axel också, det tog ganska många dagar. Så vi har inte gjort så mycket de senaste dagarna. Axel och Jens var till öppna förskolan i tisdags som vanligt. Och i förrgår åkte de till Birsta tillsammans med faster. Det var faktiskt väldigt skönt att få vara hemma ensam några timmar. Det händer inte speciellt ofta.

I eftermiddag ska vi till Jens föräldrar och äta, och imorgon kanske vi ska till Elin och födelsedagsfika, och ge henne ett litet paket som Axel och Jens köpte i veckan.