Sovrummet

Sovrummet är näst intill klart, så skönt! Och det blev precis som jag tänkt mig! Det som fattas är lite små listbitar, sänglampan, en annan lampa på byrån och några krokar. Idag har jag flyttat in i garderoberna och byrån. Fick rensa bort två påsar kläder för att få plats. Men nu finns en helt tom dubbelgarderob till bebisen i det andra rummet. Under kommande vecka ska vi tömma kontoret helt för att sedan få väggar och tak målade även därinne, rummet som ska bli bebisrum.










Döden, Shrek och pussa grodor

Sedan Isak dog funderar Axel en hel del på döden, och han undrar nästan dagligen varför Isak dog. Igår i bilen frågade han om varför min morfar dog, och jag svarade att han var sjuk och att när kroppen är gammal och sjuk kanske det inte hjälper med medicin osv. Han frågade då om det var som med Isak och jag sa att det var ungefär samma.

Han funderade lite, och fortsatte sedan att fråga.

- Mamma, varför blev Shreks flickas pappa en groda när han dog?

- Ja... har du hört i nån saga att om man pussar en groda kan det blir en prins?

- Nej

- I Bullerbyn tex så försöker ju Lisa och Anna pussa en groda, och i Saltkråkan. Känner du igen det?
- Jag tror att det kanske var så att Fionas mamma var en prinsessa, och när hon pussade grodan blev den en prins och sedan blev de Fionas mamma och pappa. Och när pappan dog blev han en groda igen. Så kanske det var. Tror du det?

- Ja
- Mamma, pussade du en groda när du träffade pappa?


Sötnos!


Och när vi föreslog att han skulle pussa en groda, så det blev en prins eller prinsessa som han kunde gifta sig med, sa han att det inte behövdes, för han ska gifta sig med kusin Stella!

Helgen

I helgen har Jennie varit hos oss, det gillar Axel! Och vi med. Lite av samma anledning skulle jag tro. Att hon är min syster naturligtvis, och att det är roligt att ses! Men även för att hon leker med Axel mest hela tiden. Vilket gör att Axel är superglad, och då är vi också glada. Och får tid över till att göra lite annat.


Och vi har hunnit väldigt mycket i helgen (känns i kroppen, och knoppen...) Fotbollsavslutning med match mot föräldrarna i lördags, gemensam grillning av korv efter. Sedan direkt vidare till morfar och Ulrika för fika, och därefter en snabbis till Birsta där lite presenter och blommor ordnades innan vi åkte vidare till mormor för att fira henne och gammelmormor med födelsedagsmiddag.

Igår åkte vi direkt efter frukost till Matfors och badade. Axel var jätteduktig! Och det var skönt med varmt vatten! Resten av dagen gjorde vi nästan färdigt i den nytapetserade sovrummet, började rensa i blivande barnrummet, skjutsade Jennie till tåget och åt thaimat.

Nu ny vecka, 4-dagars för mig, den första av fem som är kvar innan lång "ledighet".

Trött!!

Nu är jag så otroligt trött! Jag skulle skulle nog kunna sova flera timmar varje dag utan att känna mig piggare. Har 5 st 4-dagarsveckor kvar att jobba. Nedräkning på jobbet, uppförsbacke i kroppen...

Till helgen kommer Jennie och hälsar på, vi ska fira mamma och mormor, och träffa pappa. Och så har Axel fotbollsavslutning med match mot föräldrarna. Jag får väl ta på mig mitt bälte så jag åtminstone kan titta på matchen.

Hemma pågår renovering av övervåningen, sovrummet är först ut. Och kanske, kanske har vi tapet ikväll, annars imorgon. Förhoppningsvis kan vi få in garderobsväggen under helgen. Sedan är det kontoret som ska bli barnrum, och tv-rummet som även ska rymma kontor.

När jag planerat hur vi ska göra och sett i huvudet hur det kommer bli bockar jag liksom av projektet. Det är lite frustrerande att vara så begränsad av kroppen (och knoppen...) att jag inte kan vara delaktig även i utförandet.

Att man blev luddig i huvudet under amningen kommer jag tydligt ihåg från tiden med Axel. Men att det redan nu börjar visa sig känns onödigt... Det finns ju gott om tid till det sedan liksom. Det beror väl på tröttheten kanske.

Lilla hjärtat v.33

 

 


Helgen

Helgen som var kändes innan ganska oplanerad och lugn, men när jag tänkte efter var det en hel del att hinna med. Men bara roliga saker. Iallafall när Jens städat klart garaget på lördag förmiddag.

Tyvärr blev Axels fotbollsträning inställd, men istället åkte vi på bio, Cars 2, som var lite väl lång, men spännande och häftig. Och sedan var mormor och Ingvar hemma med Axel medan Jens och jag åkte till Löran för vår årliga middag där. Jättegod mat! Toast Lörudden till mig och Löjrom med vaktelägg och andra tillbehör till Jens till förrätt, skaldjurslasagne till varmrätt och kaffe, te och "kaffegodis" till efterrätt. Tyvärr blev det så himla myggigt där inne mot slutet så vi skyndade oss därfrån. Men mätta och nöjda! Och vi konstaterade att vi även nästa år borde kunna åka dit och äta utan barn, men vi får se.

I går åkte Jens och Axel med mormor och Ingvar och plockade svamp och lite blåbär, medan jag stannade hemma och sorterade bebiskläder. På eftermiddagen åkte vi till Alnö och firade Ulrika, åt gott fika och hade det skönt ute i solen. Och sedan direkt vidare till familjemiddag hos farmor och farfar.

Nu är det ny vecka igen. Axel är på utflykt med egen matsäck med dagis just nu, och jag ska prova att jobba kortare dagar. Är inne i vecka 31, och har både uppförsbacke och nedräkning samtidigt. Tiden går ganska fort, men det blir ju även tyngre nu. Det är ett väldigt hålligång i magen, och inte sällan får jag frågan om det "bara är en?" Är jag verkligen så stor?! I början höll jag med, men nu tycker jag nog att magen känns ganska normalstor. Kanske ska börja svara att det är tre därinne...


Kurragömma

Axel gillar att gömma sig, men har inte riktigt förstått att man bör gömma sig utan att tala om var först, och att man också ska försöka vara så tyst som möjligt. Här om dan gömde han sig bakom draperiet i hallen.


- Jag är inte här, jag är i tvättstugan!

- Ok, jag ska kolla i tvättstugan då, sa jag.
- Men vad konstigt, han var inte i tvättstugan...

- Nej, jag är inte i tvättstugan heller, jag är i mitt rum!

- Vad konstigt att du kunde se mina fötter nyss om du är i ditt rum, svarade Jens.

- Men det är ju för att jag har så långa och krokiga ögon!!


Tänkte inte på det...