Älskade Axel & Aline

Igår kväll var jag ut och åt tillsammans med Johanna, Ida-Marie, Emma och Helena. Mycket gott och trevligt! Synd att man inte hinner med sånt lite oftare. Och så visade det sig att det sig att två av de andra är gravida igen. Kul!

iallafall så har jag därför inte träffat Axel sedan 17.30 igår, eftersom vi inte hinner träffas på morgonen heller. Och nu längtar jag verkligen efter min lilla skrutt, trots att jag vet att han inte kommer att vilja följa med mig hem från dagis.

Ikväll blir det middag hos farmor och farfar, och imorgon ska Axel och jag hälsa på en vän som fått barn och sedan ska vi äta hos mamma. Och Jens ska på revy med sina föräldrar.

Söndan är för tillfället öppen för förslag.

Vi har haft en mycket bra helg, full av roligheter och äventyr! I fredags kväll var jag och Jens på bio med Ida och Robban. Axel var hemma med pappa och Jennie och lekte och hade det mysigt. Jag och Ida såg Benjamin Button och den var jättebra, trots att det var en saga drogs man med i historien och tårarna trillade allt mer ju närmare slutet vi kom. Killarna såg Pride & Glory och verkade nöjda de med.

På lördagen kom vi på att vi skulle ta och åka buss, Axel och jag. Jens tog bilen. Axel tyckte att det var ganska spännande redan när vi stog och väntade. Och när vi sen satt på bussen sa han då och då "Oj! Bussen åker, fort!" Och vi tittade på andra bussar, lastbilar, traktorer och bilar. Kan det bli bättre?! Väl på stan uträttade vi några ärenden och sedan fikade vi. Och på kvällen kom Per och åt middag med oss.

Igår var vi ute i snön på förmiddagen, och på eftermiddagen vad det kalas hos Elin, med lek, ballonger, paket och fika. Efter kalaset åkte vi till farmor och farfar och tittade på nya hunden Otto. En liten sötnos som verkade acceptera de två vilda kusinerna.

Och idag är dagis stängt och Axel och Jens är hemma hela dagen. Orättvist...

Det är dagens ordspråk i min kalender på jobbet.

Tyvärr står det inte vem som varit så klok. Men jag håller med! Det underlättar verkligen om man har det i tanken ganska ofta när man har barn. Man kan alltid hoppas på att det snart blir lättare. Oavsett om det gäller mat, sömn, blöjbyten eller att gå hem från dagis utan skrik och gråt.

För om man hoppas och tror så är det så himla mycket lättare att ha tålamod. Och belöningen för bra tålamod är iallafall hemma hos oss en glad och mysig pojke!

Första gången jag säger så! Och så illa är det inte heller. Vi har haft väldigt mysigt också.

Jens har varit bortrest i helgen, bara det är lite jobbigt. Att vara själv i flera dagar när man inte är van det. Att vara påhittig och en bra mamma i 72 timmar. Men det är klart att det går när det är älskade Axel det handlar om!

Tyvärr blev jag sjuk i torsdags, med feber och hosta, då är man ju inte på topp direkt. Men farmor hämtade på dagis och lagade mat till oss i fredags, och Jennie kom en stund på lördag förmiddag, och sen försvann min feber. Och det var bara två dagar kvar att fylla med roliga aktiviteter.

Faktiskt så har Axel accepterat att ta det lite lugnt emellanåt. Vi har tittat på lite tv som jag också har velat se, inte bara Meckarmicke och Teletubbies. Och så har vi målat och gjort handavtryck med efterföljande bad. Och igår kväll var han jättemysig och låg och kramades i soffan. Men han längtade och frågade efter sin pappa. Och tyvärr hann de inte ses igårkväll. Men jag kan tänka mig att det blev en mysig morgonstund innan dagis imorse.

Och ikväll ska jag och Linda njuta av lite egentid tillsammans. Härligt!

Igår när vi kommit hem från dagis, och jag höll på med maten kom Axel in i köket och sa:

"Mamma, kom! Lekhallen!" och pekade mot vardagsrummet.
(Mamma, kom! Kekalle!")

Jag har aldrig hört honom säga "lekhallen" förrut, men de säger ju så på dagis. Han tycker alltså att vardagsrummet är vår lekhall...



Och härom dagen skulle Axel bada, och han brukar bada själv. Men nu satte han sig ungefär i mitten av badkaret, pekade bakom sig och sa:

"Mamma sitta där"

Jag sa att jag inte skulle bada, då upprepade han det, och sen pekade han på mig och la till:

"Tröja, byxor"
(Töjja, bysso)

Och ville alltså att jag skulle klä av mig.



Annars pratar han ju hela tiden nu, och vi förstår så gott som allt. Han kan färgerna grön, gul, blå, röd, rosa, svart och vit (gön, gul, blå, död, osa, gart och git). Han säger "ha den" när han vill ha något, och "kiva upp" om han vill upp ur sin säng eller om t.ex jag sitter i soffan och han vill att jag ska vara med och leka. Då säger han:

"Mamma, kiv upp! Sitta där, (pekar på golvet) leka"

Och gör någon något han inte vill säger han ifrån, "Sluta mamma!" (eller Stella eller farmor eller vem det nu är han pratar med)



Det är en bestämd och envis liten älskling vi har.

Nu har Axel sovit bra i ett par nätter, det är verkligen skönt att få sova! Han vaknar ju några gånger, men somnar om igen när vi varit in till honom och sagt att han ska lägga sig ner. Hoppas det bara blir bättre och bättre.

I fredags var det bara tre barn på Axels avdelning. Då tog de en prommis till Lottas Järnvägskondis i Njurunda. Roligt att de kan göra sånt lite spontant när det passar. Det går bra för honom att vara en timme längre på dagarna också. Första dagen hade varit lite fundersam varför jag inte kom direkt efter mellis, men sen går det hur bra som helst. Skönt!

I helgen har vi inte gjort något speciellt, varit ute, åkt pulka, tagit promenader, ätit hos farmor och farfar och haft besök av kusin Stella. De tycker verkligen att det är roligt att träffas!

Så mycket (eller lite kanske är rätt ord...) sömn blev det inatt. Känns i huvudet.

Efter nyår har nätterna varit jobbiga. Första nätterna trodde vi berodde just på nyårsafton, att han somnade borta, och att vi åkte hem på natten osv. Så då fick han sova hos oss när han krånglade på natten. Sen insåg vi att vi måste ta tag i det innan det skulle bli dags att jobba och gå på dagis igen. Så då fick han inte komma till oss på nätterna. Istället fick vi kliva upp med 5-15 minuters mellanrum, gå in till honom och säga att han måste sova i sin säng, stå emot när han förtvivlat upprepade att han ville kliva upp och att han vllle sova med oss. Detta pågick varje natt i mellan 2-3 timmar.

Tyvärr hann det inte bli bättre, och vad det beror på har vi ingen aning om. Och inatt orkade jag inte kliva upp stup i kvarten, såg framför mig hur vi alla tre skulle vara trötta, sura och griniga idag, och tänkte (i ett svagt ögonblick mitt i natten...) att det viktigaste är väl ändå att vi får sova, vart är ju inte så viktigt.

Så in med täcke, kudde och en nöjd Axel till vår säng. Men blev det mer sömn för det? Nej, snarare mindre, för han låg och snurrade runt, vände och vred, av med täcke, på med täcke, nalle hit och kanin dit. Efter två började han lugna sig lite och vid 2.30 tror jag att han sov. Och när klockan ringde 5.20 förstog jag ingenting...

Nu hoppas vi att dagarna på dagis ska göra honom tröttare och att vi ska få sova igen på nätterna snart!

På nyårsafton åkte vi till Segersjön, till Idas stuga mitt i skogen. Vi började med pulkaåkning och gick sedan in och tog på badkläderna. Axel, jag, Ida och Ludvig tog ett dopp ute i badtunnan, åt chips, hade det skönt och plaskade lite. Efter det lite lek inne och en stund framför tv´n och Byggare Bob.



Lite senare åt vi en fantastiskt god middag, Idas mamma och pappa var ju också där, eftersom de bor där. Och Karin hade lagat fylld hummer till förrätt och oxfilé till varmrätt. Sedan var det dags att lägga barnen, och Axel var så duktig och somnade utan problem i Idas och Robbans dubbelsäng. När barnen somnat åt vi efterrätten som jag tagit med, hallon- och svartvinbärskokta päron med honungsyoghurt.

Ida, jag, Karin och Leif hann med ännu ett dopp i tunnan, nu med varmare vatten, och sedan blev det kaffe med choklad medan vi väntade på 12-slaget.

På nyårsdagen bjöd vi hem farmor och farfar på middag och igår hade Ida och jag en heldag på stan, med shopping, lunch, shopping och fika. Lyxigt, roligt och superskönt att få gå i affärer i lugn och ro! Måste göras om!

Resten av ledigheten blir som följer:
senare idag: Birstabesök och därefter middag hos min mormor

imorgon eftermiddag: mamma och barnträff hos Ebbe och Ida-Marie, sedan middag hos farmor och farfar/jens föräldrar

måndag är ledig än så länge

tisdag: middag hos pappa

onsdag: jobb och dagis igen, jag tror Axel längtar lite efter sina kompisar och ävenpersonalen. idag ville han titta på dagisgruppfotot, och när han fick det i sina händer skrattade han och pekade och sa allas namn och var jätteglad.