Höstlek

Axel och Ebbe

 


Full rulle

Måndag igen efter en fulltecknad helg. Vi har haft det jättebra. Det började i torsdags med spontan-familjemiddag hos Svensson/Järn, och sedan äntligen träning för min del. Även på fredagen blev det middag med Ida o co, hos oss, och en skön kvällsprommis med en liten mask som heter Lucy...

På lördagen hade vi ett välplanerat schema, men bara med roliga aktiviteter. Vi började med att lämna av Axel hos mormor. Där hade han det bra halva dagen. De var till flera lekparker, han fick korv och makaroner till lunch och sov bra i hennes säng.

Under tiden var vi på klädbytardag och köpte lite nya begagnade kläder och böcker till Axel. Sedan åkte vi hem och jag stansade några smycken innan jag åkte igen för att klippa mig och fixa håret, och Jens stannade hemma och städade och målade.

Sedan åkte jag vidare och hämtade en nyvaken Axel hos mormor, och vi åkte till Norra Berget för att träffa Ebbe och Ida-Marie. Vi hade jättemysigt med fika och en massa lek i lekparken och de fina små husen. Vädret var jättebra och ingen av pojkarna ville åka hem.

Dårifrån åkte vi direkt hem till farmor och farfar och åt mat. Farfar hade varit ute och kört buss under dagen och kom hem med den stora bussen. Så efter maten blev det en tur i den, och slutligen blev vi skjutsade ända hem till huset. En riktig toppendag!

På söndagen tog vi det lite lugnare, grejjade hemma, handlade, förberedde lite mat till idag, målade, gjorde klart några smycken och lekte. Och på eftermiddagen åkte vi till mormor och firade hennes födelsedag. Och idag efter dagis kommer familjen Jensen och äter hos oss. Det ska bli roligt att ses!


Titta gärna på mina silversmycken.

Bra!

Igår i bilen satt Axel och pratade för sig själv. Plötsligt sa han:

- Säg: en kanon!

- En kanon, sa jag

- Nä, en kanon!

- En kanon, upprepade jag.

- Bra! Du kan! utbrast han och applåderade.

Lite senare, när jag berättade för farmor och Jens vad han gjort, förklarade Axel att så gör Lotta och hennes storasyster i "Lotta på Bråkmakargatan".


Titta gärna på mina silversmycken.

Hicka

Igår i bilen på väg till gympan fick Axel hicka och sa plötsligt:

- Jag inte ojkaj mej.

- Vad är det du inte orkar?

- Jag vill inte hicka.


Intressanta uttryck, som jag inte hört från honom tidigare.

Det var roligt på gympan även den här veckan. Samma upplägg, några förändringar, och lite stojjigare barn kändes det som. Kanske för att de var bekanta med situationen. Kanske var det bara Axel som hade extra energi att göra av med. Det kändes lite rörigare iallafall. Men det får det vara.

Ikväll ska vi på föräldramöte på dagis. Farmor och farfar kommer och är med Axel. Sedan ska jag hem och fortsätta med smyckena jag började med igår.


Titta gärna på mina silversmycken.

Finbesök

Idag, lagom till förmiddagsfikat, kom Axel och Jens och hälsade på på mitt jobb. Dagis har stängt för planeringsdag. De hade varit ute och handlat skruv och skulle vidare och köpa färg, men där var det inte öppet, så då kom de till mig och väntade. Trevligt! Axel hade även hunnit köpa bilar, 15 st i ett storpack... Vi får se hur Jens lyckades med att bara ta fram några åt gången.

I lördags var vi på kalas hos Ludvig, som fyller 4 imorgon. Axel har lite svårt att förstå att de inte är lika gamla, att han fortfarande är 2, medan Ludvig nu är 4. Ludvig var också tydlig med att han får spela Lego Starwars, men det får inte Axel, inte förrän han också är 4.

Innan kalaset började ringde jag för att kolla vilken tid vi skulle komma. Ludvig svarade, och jag frågade

- Vet du vilken tid vi ska komma till dig?

Han funderade en stund.

- Eh, eh... Ni kan komma när jag fyller 5!


Resten av helgen har vi gjort en massa tråkiga saker hemma, som knappt ens märks. Planterat om alla blommor och gjort rent kylskåpet. Och målat, såklart. Men även haft middagsbesök av morfar, Ulrika, David och Jennie, och varit till stan och köpt födelsedagspresenter. Och ätit mjukglass med polkaströssel och njutit av det fina höstvädret!


Titta gärna på mina silversmycken.

Kom alla barn...som lejon!

Gympa igårkväll. Vi och kanske 15 andra barn med förälder. Axel var bland de yngsta, men det gick jättebra. Innan var han väldigt förväntansfull och stolt över sin fina vattenflaska och nya moccasiner. Vi fick börja med att bli uppropade, sedan var det uppvärmning. Sringa runt i salen, bara det var toppen tyckte Axel, som sken som en sol mest hela tiden. Därefter vad det dags att ta fram en hinderbana, mattor, bänkar, plint, räck. Som en riktig gympatimme. Det var balansgång, kryp i tunnel, klättra upp i ribbstol och åka kana ner på bänk, kullerbytta, hänga i räck och rep och ljushopp från plint. Det gick jättebra, alla stationer var väl inte lika populära, men det blir väldigt nyttigt det här med att vänta på sin tur, stå i kö. Intressant och lite irriterande att inte alla föräldrar verkar tycka att det är så viktigt. Avslutningsvis var det en lek utan föräldrar. "Kom alla barn!" "Som vaddå?" "Giraffer!"

Det var iallafall en svettig och mycket nöjd Axel i bilen hem. Han skulle hem och berätta för pappa och idag på dagis om allt han gjort, hoppa, dansa, springa, kullerbytta... Och jag, som gammal barngympaledare, tycker att det är jättebra att han tycker om det. För det är nyttigt och viktigt med rörelse och allt annat man får på köpet.


Titta gärna på mina silversmycken.


Bytt är bytt

Igår vid frukosten, när Axel hade en bit kvar av sin mjuka leverpastejsmörgås, såg han min sista bit ostmacka, och bestämde sig för att den var mycket bättre än hans. Ok, du får den, sa jag. Men precis innan han skulle äta upp den såg han Jens halva kaviarmacka, och tyckte att den var ännu bättre. Så snabbt som ögat tag han pappas, och gav honom min sista bit istället. "Du får den, pappa". Och vi kunde inte göra annat än att skratta.

Vi har haft en skön helg, målat lite, skottat lite jord, varit på stan och köpt lite nya dagisbyxor och moccasiner till gympan imorgon, firat gammelmormors fördelsedag, bakat, badat och lekt med nya flygplanet och mopeden. Nu ny vecka, och kanske, kanske kan jag träna på onsdag eller torsdag. Men jag är fortfarande täppt i näsan på nätterna och har ont i halsen på morgonen. Imorgon blir det iallafall som sagt första gympan för Axel.


Titta gärna på mina silversmycken.

Balett

Vi har väl inte direkt funderat än på vad Axel kommer välja för sport att hålla på med när han blir äldre. Men det finns ju några som vi inte skulle bli så ledsna över om han väljer bort, med tanke på hur dyrt det kan bli, slalom, hockey, ridning, golf... Visserligen kan man kanske tjäna mer pengar inom några av de sporterna, fast då ska man ju bli väldigt duktig först.

Iallafall så är vi eniga om att det är viktigt att uppmuntra till någon form av aktivitet så småning om. Kanske bli det friidrott, det gillade han ju nu när det var VM. Eller kanske blir det fotboll, som de spelar varje dag på dagis. "Heja fotboll, heja fotboll" berättade han för mig att de ropar då. Eller så kanske han väljer balett.

Här om kvällen tittade vi på Mamma Mu, ett avsnitt där flickan på bondgården dansar i ladan och Mamma Mu tar givetvis efter. När vi skulle säga godnatt till Mamma Mu och borsta tänderna, så dansade Axel från soffan till toaletten. Han trippade på tårna och viftade med armarna, och avslutade i en pose på golvet, med ena benet bakåt, som en riktig balettdansare.

Och till veckan börjar vi på familjegympa. Det blir spännande.


Titta gärna på mina silversmycken.


Höststress

Igår kväll var jag iväg och träffade tjejgruppen, halva ungefär. Det har blivit lite längre mellan gångerna vi ses nu, sedan alla fått barn, flyttat till hus och har fullt upp för det mesta. Dessutom är det en massa syskon som just kommit eller är på väg, så våra träffar ser inte riktigt ut som de gjorde från början. Men det är alltid trevligt att ses, oavsett om vi pratar om jobbiga saker eller roliga. Igår var det lite av båda.

Tiden går så fort, det är svårt att hinna med allt som borde göras och som man skulle vilja. Vi borde måla lite till, så vi kanske hinner klart planket innan hösten är slut. Vi borde köra bort skrot till tippen. Vi borde storstäda... Den här veckan har jag några smycken att göra färdiga, två halsband och ett armband ska levereras och idag ska jag träffa en kund och ge henne sitt armband. Det blir lite långa kvällar ibland, det är lätt att bli sittande ett par timmar. Men nu är grovjobbet gjort, formen är klar och kvar är bränning, putsning, stansning och montering.

I söndags blev vi inbjudna på en spontan födelsedagsmiddag hos familjen Svensson/Järn. Höstmeny blev det, gott, och barnen lekte och såg på Cars. Axel har ju fått en Blixten-bil av mormor, men har aldrig sett filmen förrut. Jag vet inte riktigt om han kände igen sig. Axel är ju ganska precis mitt emellan i ålder, mellan Ludvig och Lucy, och ibland leker han bättre med Ludvig och ibland passar det bättre med Lucy. Bra att kunna välja.

Efter dagis idag ska vi åka hem till moster Jennie och äta och leka.


Titta gärna på mina silversmycken.


Världens bästa!

Imorgon bitti åker jag till Stockholm med jobbet, och kommer hem på lördag eftermiddag. Så nu ikväll när jag sa god natt till Axel så pussades och kramades vi extra mycket.

- Jag älskar dej! sa jag

- Jag älskar dej, svarade Axel

- Du är världens bästa, Axel.

- Du världens bästa Johanna, svarade han

Min älskling!

Glad

Glad blir man flera gånger varje dag när man är med Axel. Och nu börjar det komma små roliga uttryck och funderingar. Han ställer frågor med rätt betoning i meningen, t ex när han frågar vad någon gör eller var nån bor. Och han pratar ganska tydligt, och alltid väldigt mycket, precis som vanligt. Ett lite gulligt ord som han inte tycks lära sig är "blad". Hur vi än försöker så blir det "glad", och det kan låta ganska roligt.

Om vi fortsätter på temat "
vad bebisar äter" så funderade Axel här om dagen.

- Där bebisar äter, sa han och pekade på mitt bröst.

- Ja, det gör dom, svarade jag.

- Sen dom borta. (brösten alltså)

- Man köpa nya.


Ja, vad ska man säga.

- Nej, det kan man inte göra, sa jag. Man får ha dom man har fått...



Titta gärna på mina silversmycken.