Älskade Axel & Aline

Axel har blivit en riktig kvällströttis. Han kommer och sätter sig och vill mysa, och säger till att han vill sova och ha välling. Och ibland lägger han sig på en filt på golvet och vilar. Och det är lite ovant eftersom han har gått på i full fart tills vi bestämt att det är sovdags och har lagt honom i sängen. Men det är skönt!

Igår kom farbror Mikael och kusin Stella hem till oss efter dagis. Vi skulle försöka få med båda barnen på bild (samma bild helst...) iklädda sina bröllopskläder. Det blev inga bilder på dem tillsammans på bröllopsdagen. Och även om jag inte hade förväntat mig att de skulle stå snällt och le framför nån fin buske i höstfärger så hade jag nog ändå hoppats att de skulle stå tillräckligt nära varandra för att hamna på samma bild. Och visst fick vi några, men på de allra flesta är de på väg åt olika håll, eller står med ryggen mot, eller så var nån arg och less. Och i det väldigt blåsiga vädret så rann snoret efter inte så lång stund, och det var dags att gå in.

Annars är allt bra. I lördags var Jens på ännu en svensexa, och Axel och jag var med moster Jennie. Och på söndag var vi var på kalas hos faster Nelly och Peter, Peter hade bakat jättestora och goda kanelbullar.

Axel ringde till Jens förra veckan. Han satt och grejjade med telefonen, och jag gjorde något annat. Och så hörde jag plötsligt att det var någon i luren, och som tur var så var det Jens. Axel måste ha kommit åt något tidigare ringt nummer. Och först sa han inget, men sen utbrast han "Hej!" och sen ville han inte sluta prata. Så om det ringer och inte är någon där så kan det vara Axel.