Jord, jord, jord...
I lördags morse hade vi laddat upp med spadar, skottkärra, krattor och hjälp, och väntade och väntade på bonden som skulle komma med ett stort lass jord. Vi väntade och väntade, och en bra bit in på dagen ringde han och sa att han inte kunde komma för han hade inte blivit av med ett lass ved som låg på flaket. Han skulle komma på söndag morgon istället, om han blivit av med veden.
På kvällen, när Jens åkt på jobbfest och Axel och jag myste framför Pippi, ringde bonden och frågade om han kunde komma om en kvart. Som tur var hade vi ju förberett för att han skulle kunna tippa av jorden, och det mesta hamnade i diket, så Axel och jag behövde inte börja skotta... Det räckte med att vi ställde ut en varningstriangel på vägen. Men hela söndagen gick åt. På förmiddagen skottade och krattade vi, hela familjen. Ganska mysigt med en stor jordhög att leka i tyckte Axel. Men han hjälpte även till med sin lilla skottkärra. På eftermiddagen kom värdefull hjälp, faster Nelly och Peter, och Robban högg i när Jens krafter började ta slut. Medan Axel och jag fick sällskap av Lucy och senare även Ludvig och Ida.
Nu har vi iallafall fyllt ut där vi skulle, och lite till, och kvar i diket ligger fortfarande några kubik jord, som vi inte riktigt vet var vi ska göra av. Nån kväll i veckan ska vi försöka så gräs, och sedan hoppas på att bonden hade rätt när han sa att allt växer så det knakar i hans jord.
Titta gärna på mina silversmycken.
På kvällen, när Jens åkt på jobbfest och Axel och jag myste framför Pippi, ringde bonden och frågade om han kunde komma om en kvart. Som tur var hade vi ju förberett för att han skulle kunna tippa av jorden, och det mesta hamnade i diket, så Axel och jag behövde inte börja skotta... Det räckte med att vi ställde ut en varningstriangel på vägen. Men hela söndagen gick åt. På förmiddagen skottade och krattade vi, hela familjen. Ganska mysigt med en stor jordhög att leka i tyckte Axel. Men han hjälpte även till med sin lilla skottkärra. På eftermiddagen kom värdefull hjälp, faster Nelly och Peter, och Robban högg i när Jens krafter började ta slut. Medan Axel och jag fick sällskap av Lucy och senare även Ludvig och Ida.
Nu har vi iallafall fyllt ut där vi skulle, och lite till, och kvar i diket ligger fortfarande några kubik jord, som vi inte riktigt vet var vi ska göra av. Nån kväll i veckan ska vi försöka så gräs, och sedan hoppas på att bonden hade rätt när han sa att allt växer så det knakar i hans jord.
Titta gärna på mina silversmycken.
Kommentarer
Postat av: Mamma Melissa -ung änglamamma och gravid
Åh, det är så härligt att läsa om hur ni inkluderar honom i hushållssysslorna -han kommer att bli en bra man, en sådan som tar ansvar och ser betydelsen av att var och en bidrar till helheten!:.))
Trackback