Älskade Axel & Aline

Jennie var hos oss i helgen och medan Jens åkte iväg och fiskade sik kom mormor till oss och bakade pepparkakor med barnen.

 

 

Annars har vi haft en snöig helg. Från ingen snö alls och plusgrader blev det en halvmeter snö och -17 grader på ett dygn. Lagom till advent.

 

Vi har firat morfar, Axel har haft simskoleavslutning och varit på nallekonsert med farmor. Nallen, som skulle lämnats kvar till barn på barnhem i Estland, fick följa med hem igen då Axel inte kunde skiljas från den.

 

 

Både Axel och Aline gillar verkligen att lyssna på musik och se musikvideos. Axels favoriter är LMFAO efter tips från Ludvig. Han gillar också Michael Jackson och ganska mycket annat. Favoritvideon just nu är en med Marie Serneholt och när han vill se den ber han att få se låten med "hon som jag tycker är så fin". Sötnos!

 

 

Alines all time favorite är fortfarande La La Love, Cyperns melodifestivalbidrag, men hon är inte kräsen och dansar till det mesta. Hon står liksom på knäna och gyppar upp och ner så att hon hasar frammåt för varje gupp, tillslut har hon tagit sig ett helt varv i vardagsrummet. Sedan kan hon stanna upp och vaja lita av och an med armarna i luften, eller veva med armarna, innan hon guppar vidare.

 

 

Här är det Madonna som gäller.

 

 

Axel blev jätteglad när jag frågade om han ville ge Aline välling en kväll.

Och det är ju mysigt.

 

Axel hade många tänder när han var liten, 8 när han var 8 månader och 11 när han fyllde år tror jag. Aline har inte fått sina lika snabbt, men nu är hon nog faktiskt nästan ikapp. Jag har lyckats kika och känna och det verkar vara några hörntänder också så 11 eller 12 har hon.

 

Trappen klarar hon nu, upp för hela, utan problem. Hon kan ta sig ner också, men brukar ta några steg bara innan hon ändrar sig och kryper upp igen. Det går ju mycket snabbare.

 

 

Tre steg har hon tagit också, men sedan inga fler. Hon stog vid tv-bänken och släppte och gick, stannade en stund och satte sig sedan. Hon går fort och bra när man håller i henne, men sätter sig och kryper när vi släpper.

 

Hon äter mer och mer av vår mat, igår fick hon prova pannkaka till och med. Hon äter gärna själv både med och utan sked, men tröttnar efter en stund och pekar mot kylskåpet och vill ha frukt.

VI har provat att lägga henne bara en gång om dan ett tag nu och det funkar bra. Vissa förmiddagar är hon riktigt trött, om han vaknat tidigt och sovit dåligt. Men hon klarar sig ändå fram till lunch och sedan får hon sova. På nätterna sover hon i sin säng till nån gång på natten då hon vaknar och får komma till oss, mest för att det inte känns särskilt lockande att sitta och frysa och försöka få henne att somna om. Vissa nätter är hon vaken en eller ett par timmar när hon vaknar. Hon är nöjd och glad men kan inte somna om. men hon är ganska tyst och väcker inte Axel.

 

Det är en för det mesta väldigt nöjd och glad ettåring vi har nu.

Den här veckan har Axel haft gympaavslutning och vi fick komma och se. Klubben hade fått låna en jättestor uppblåsbar matta som de gjorde övningar på, sedan fick föräldrar prova, det var bra studs! Aline gillade den också och trivdes i gympasalen och med allt liv. Efter pepparkakor, skumtomtar och festis var det god jul och vi ses till våren.

 

I går tog jag fram stjärnor och hängde i alla fönster, det är ju nu det är som mysigast, innan julen och innan det börjar bli ljusare igen. Axel och Aline har varsin blå och rosa och båda tycker att de har väldigt mysigt i sina rum nu.

 

Även den här helgen blir det kalas för Aline, på söndag kommer hela Jens familj, men sedan är hon nog färdigfirad och vi får ladda om för jul. Och på lördag ska Axel och Stella gå på bio med farmor. Hemma är det lite småfix planerat, eventuellt smyckestillverkning och kanske kompislek. Vi får se helt enkelt.

 

Idag är ingen vanlig dag, det är Alines första födelsedag! Ett år med skruttiruttan som tycker att det allra roligaste just nu är att åka i gåvagnen, hon kryper till den och kliver i, antingen står hon eller sätter sig ner och väntar på att någon, ofta storebror, kommer fram och tar med henne på en åktur. Hon älskar musik och dansar till det mesta och från att ha mest guppat upp och ner i dansen har hon börjat att även vaja av och an åt sidorna. Böcker gillar hon också och skrattar ofta medan man läser för att hon är så förtjust. Över lag är hon ett väldigt nöjt och glatt barn och den här reservationen mot andra än vi börjar avta och har tack och lov blivit mycket bättre. Det känns skönt eftersom det börjar närma sig dagisstart. Sjunde januari är det dags. Spännande. Jag tror hon kommer bli väl omhändertagen av Axel och hans kompisar.

 

Axel går ju alltid hem först från dagis eftersom han bara får gå 15 timmar. När Jens hämtar honom står tjejerna, och ibland några av killarna, på rad och vill så gärna följa med honom hem. William följer ju alltid med på onsdagar men i tisdags hade Elise sån tur att hennes mamma kom precis samtidigt och de kom överens om att eftermiddagen skulle spenderas i vårt hus.

 

När jag kom hem skuttade de glatt och mötte mig och berättade om vad de gjort under dagen. Det är mysigt med små kompisar på besök.

Helgen inleddes med att vi hämtade Jennie vid tåget och åkte hem och bakade pizza. Efter maten gick Axel ut på sin första "bus eller godis-runda" hos grannarna, sötaste spöket som fnissade under lakanet när han planerade sina bus. På lördagen gick vi ut i skogen en stund och plockade pinnar, mossa och svamp innan vi gick hem och bakade igen, brownies till Alines första firande. Vi gjorde en liten söt tårta, eller bakelse, till henne också, fylld med hallon och med grädde och banan på. Den åt hon med mycket god aptit efter att ha fått sina första presenter.

 

Första november idag och ettårskontroll för Aline. Ett år snart, det är inte klokt. Vi ska ha första kalaset i helgen, för i vanlig ordning blir det kalas flera helger i rad.

 

Halloween har vi också, men när är det egentligen man ska "fira" det? Vi brukar inte uppmärksamma det alls utom att se till att ha lite extra godis hemma när det kan tänkas komma läskiga barn och knacka på. Men i år har Axel haft små önskemål om både egen pumpa lykta och "bus eller godis". Pumpan fixade vi här i veckan, den blev fin utanför bron med ljus i. Bus eller godis-rundan får bli hos närmsta grannarna till helgen. Han ville egentligen vara nåt otäckt monster med mask som han sett i leksakstidningen, men jag lyckades avstyra det och vi ska istället göra honom till spöke med ett enkelt lakan.

 

Det blir vår helg, tillsammans med Jennie som kommer på besök.

I onsdags var det fotografering på dagis, resultatet är alltid roligt att se även om det kan vara lite varierande. I år var det över förväntan faktiskt. Han ser riktigt glad och naturlig ut och inte så besvärad som han varit någon gång tidigare. Gruppbilden är väl den som vi tycker är viktigast att köpa, det är ju roligt att ha kvar sina kompisar på bild senare, porträttet behövs egenligen inte eftersom vi fotar och dokumenterar barnen mer än väl.

 

Men de är kluriga på skolfotoföretagen. Hur ska man få föräldrarna att köpa så mycket som möjligt i dagens samhällen när många fotar så mycket privat med både kameror och mobiler. På oss funkar det iallafall som Stjärnstudio har lagt upp det. Köp hela paketet med rabatt, tar du bort något fotoark försvinner rabatten. Vi, som alltså vill ha gruppfotot, får köpa hela paketet för att inte behöva betala mer än dubbelt så mycket för gruppbilden. Ja, ja, vi får se hur vi löser det.

 

Jag sa till Axel att han fin på bilderna. "Jag önskar bara att vi kunde haft en som en tavla" svarade han. "Och att vi kunde ge till alla vi känner".

 

 

 

I fredags åkte jag och mamma tåget till Jennie i Stockholm för att fira mammas födelsedag med god mat, shopping och inte minst Dirty Dancing på Chinateatern. Vi hade det jättebra och jag fick med mig några påsar hem. Musikalen var jättebra, som de flesta musikaler är, det är nåt visst med dans och musik. På fredagen åt vi god mat hemma hos Jennie och Sacke och på lördagen blev det tapas med massor av vitlök på mamas o tapas på söder.

 

Hemma hade resten av familjen fullt upp med lek med kusinerna, middag hos Ingela, William och Melvin, Axel sov hos farmor och farfar och till sist kalas för William och Melvin. De hade också en bra helg, som dock förstördes lite av att Aline sov sista natten väldigt oroligt samtidigt som det började droppa in genom sovrumstaket. Mindre roligt, för Jens som vaknade av att det stänkte i ansiktet precis när han fått Aline att somna, och för mig som vaknade av ett meddelande på söndagmorgon om väntande takdropp inomhus.

 

Väl hemma igen, och massor av kramar och pussar senare, fixade vi "go´middag" med kräftor och västerbottenpaj, innan Jens kröp upp på vinden för att se varitfrån det regnade in.

 

Det var skönt att få sova ordentligt i Stockholm, på lördagen tog vi sovmorgon och vaknade inte förrän 09.11. Det har inte hänt på minst 10 månader! Välbehövligt visade det sig när natten mot idag blev desto sämre. Några minuters slumrade med en orolig Aline i famnen räcker inte långt, så nu är det god natt!

Nu är det snart ett år sedan Aline föddes, konstigt att tiden går så fort! Det händer mycket på kort tid, särskilt nu de senaste månaderna. Från att vara ett litet knyte som mest bara ligger och är helt hjälplöst till en liten sprallig tjej som gärna vill att hela familjen ska vara samlad, som älskar musik men inte är särskilt kräsen, som skulle kunna leva på frukt, bröd och välling men som faktiskt äter riktigt bra med tanke på den långa startsträckan från smakportioner till hela mål.

 

Hon har fått två till tänder, så nu är de 8, tre små nere, fyra lite större fram uppe och en lite längre in uppe. Balansen har blivit bättre också och hon har stått utan att hålla i sig några gånger. De senaste dagarna har hon gått från att säga "titta" mest hela tiden till att istället säga "där" minst lika många gånger om dan. "E de" säger hon också när hon pekar. Hon kryper fort och busar gärna, leker tittut och jagis runt fotpallen i vardagsrummet. Hon går helst inte nu när det går så fort att krypa och har testat att ta sig upp för trappen och kommit ett steg hittills. Nu klurar vi på önskelista till 1-årsfirandet, det mesta finns ju redan, det är inte lätt att vara lillasyster.

Här om dagen tittade tand nummer sju upp och idag använde hon tänderna och bet mig i läppen när vi skulle pussas. Riktigt ont gjorde det. 

 

Igår bestämde vi oss för att äta middag på restaurang, vi hade biosupépresentkort som snart skulle gå ut. Riktigt god mat fick vi och barnen hade mysigt och Aline åt jättebra.

 

Idag har vi fixat ute inför hösten, tvättat bilen en sista gång innan vi tog in slangen, börjat plocka in utemöblerna, tagit in torkvindan, förberett för vintern. Nu vet man aldrig, en morgon kan det vara vitt. Jag hoppas det dröjer lite till.

 

På eftermiddagen kom familjen Svensson/Järn hit och åt tacos med oss, det är så mysigt när vi hinner ses och det är synd att det är så fullt upp hela tiden att vi inte hinner med sånt oftare.

I måndags var vi till Klampenborg när jag kom efter jobbet. Det var fortfarande soligt och fint och vi har sagt hela sommaren att vi ska åka dit. Det var fint även nu på hösten även om det var lite glesare bland löven och lite kalla vindar längst ut på ön. Axel sprang på stigarna och klättrade över grenar och på klipporna. Extra spännande var det när vi kom ut till de gamla skyttegravarmna och skyddsrummen som han kunde gå ner och titta i. Aline hängde på min rygg och pratade nöjd och pekade på träden och himlen och skrattade åt Axel.

 

På onsdagar går Axel på gympa efter middagen. I samma grupp går William, så de senaste onsdagarna har han följt med hem direkt efter dagis. De har jätteroligt, leker, äter mellis, klär ut sig och varvar ner lite med tv innan maten. Det blir ju faktisk lättare att ha två pojkar hemma, eftersom Axel har en kompis att vara med hela tiden. Och de är så duktiga, frågar innan de hittar på nåt nytt och städar när vi ber dem om det, Idag var de så söta när de såg på tv. Axel låg med sitt huvud i Williams knä, och så böjde sig William ner och pussade Axel på kinden. Sötisar!

Igår skulle vi lämna in peugeoten på verkstan på morgonen, så barnen åkte med mig i forden in till stan när jag skulle till jobbet. Axel pratar ju en hel del, och det är inte alltid uppmärksamheten är på topp. I det här fallet missade jag vad det var för fordon som körde förbi. Axel frågade.

 

- Vad var det som körde förbi?

 

- Jag vet inte, en traktor kanske.

 

- Nej, jag tror att det var en vägskyffel.

 

- Jaha, ja, det kanske det var. Jag är inte så bra det där med vägarbetsfordon.

 

- Ska jag berätta vad en vägskyffel är för nåt?

 

- Ja, gör det!

 

- Det är en sån som skjuter saker framför sig, som inte kan lyfta på skopan.

 

- Ja, just det.

 

Vi åkte vidare.

 

- Men vad gör den där traktorn i tetran?

 

- Va?

- Jaha, i cisternen menar du?

 

- Ja.

- Vad är egentligen en tetra?

 

Jag berättade.

 

- Just ja, det viste jag ju.

- Tänk om det hade varit en tetra!

 

Axel och Aline leker lite tillsammans nu, jagis, tittut, Imse vimse spindel, och så tycker de om att gunga tillsammans.