Älskade Axel & Aline

I söndags var vi på vårt årliga besök på Restaurang Lörudden tillsammans med Linda och Lars. Axel fick stanna hemma och farmor och farfar var barnvakt. Det hade gått bra, Axel sov en stund i vagnen och åt kvällsgröten. Och när vi kom hem hade han pyjamasen på, och det var läggdags.

Maten var jättegod, precis som vanligt. Förra året när vi var där åt vi en helt fantastisk förrätt, som vi nästan drömt om sedan dess och naturligtvis sett fram emot. Och vad upptäcker vi! Den fanns inte med på den nu reducerade höstmenyn! Väldigt tråkigt! Men vitlöksbröd med marinerad fetaost var inte så dumt det heller, och fiskspett och "panelkannapotta" (kanelpannacotta) kan också rekommenderas.

Nu skulle jag säga att Axel kan sitta. Det är inte alls ofta han tippar längre, och han kan även ta sig från sittande till mage, ganska ofta utan att krascha på näsan. Och när han ligger på golvet är han som en liten propeller som snurrar runt, runt.

Små lappar är mycket intressanta, och måste undersökas ur alla vinklar.