Midsommar
Vi firade som vanligt midsommar med familjen Jensen, en toppentradition som är både rolig och mysig. Först dans och picknick på hembygdsgården på Klockarberget. Sedan till Dyket för mer lek och mat. Och mycket ätande blir det! Picknick med flera sorters kakor och bullar. Sill och västerbottenspaj till tidig förrätt, grillat till middag och fläderpannacotta med jordgubbar till efterrätt.
Vi hade ganska tur med vädret, riktigt varm och fint på dagen, lite regn mellan måltiderna, och en rejäl åskskur när vi skulle åka hem. Eftersom Linda & Lars har så fin inglasad del av altanen kunde vi sitta ute hela dagen.
Vi hade ganska tur med vädret, riktigt varm och fint på dagen, lite regn mellan måltiderna, och en rejäl åskskur när vi skulle åka hem. Eftersom Linda & Lars har så fin inglasad del av altanen kunde vi sitta ute hela dagen.
Go-picknick i väntan på dansen
Noah
Lite egen dans i väntan på den stora dansen
Äntligen!
Ej öron, ej öron...
Theo
Kollar in kanonerna
Glad midsommar!
Blommor
I förrgår plockade de blommor på Axels dagis, och igår kläddes stången, och alla dansade och lekte, precis som man ska när det är midsommar. Jag antar att det var där nånstans Axel lärde sig vad blommorna heter. Jag visste inte det, men igår när vi var ute hemma utbrast Axel - Titta mamma, en smörblomma! Och visst var det en smörblomma. Sedan hittade han en liten lila blomma som växer lite här och där i gräsmattan. Jag vet inte vad det är, och kunde alltså inte ge något bra svar när han undrade vad den heter. - Är det en syltblomma? Och kanske, vad vet jag...
Nu kan du delta i en utlottning av en smultronberlock med en röd eller rosa swarovskikristall! Glad midsommar!
Nu kan du delta i en utlottning av en smultronberlock med en röd eller rosa swarovskikristall! Glad midsommar!
Helg = mys!
Oj vad mycket vi har hunnit med i helgen! Vi började med att i fredags, direkt efter jobb och dagis, åka till farmor och farfar och åt middag tillsammans med resten av familjen Dolk/Westerlund/Frederiksen. Sedan åkte vi in till stan och Cityfesten och lyssnade när pappa spelade. Solen tittade faktiskt fram lite också. Axel hade öronskugga och trivdes på torget. När de andra åkte hem hämtade jag Terese och vi gick och såg SATC2 = härlig tjejig verklighetsflykt i 2,5 h.
Lördagen var lugn och skön, vid lunch blev Axel hämtad av farmor och farfar. De åkte till Ortviksdagen med Nelly, Peter och Stella. Ponnyridning, clown, dödskallegrotta, glass, ballong, presenter = nöjda och trötta barn. Jens och jag åkte till stan och shoppade och fikade i lugn och ro = mamma- och pappalyx! När en trött Axel vilat lite hemma framför tv´n och prinsessbröllopet åkte vi till stan igen och åt middag på restaurang = familjemys!
Igår söndag hade vi sedan länge planerat in "tapas med papas" med Ida-Marie, Johanna, Emma och Helena med familjer, dvs 10 vuxna, 5 3-åringar, 2 krypande småttingar och en mini i babysitter. På nedre Klockarberget blev det grillning, lek och kubb i några timmar innan det var sovdags = slut på en fulltecknad och mysig helg!
Lördagen var lugn och skön, vid lunch blev Axel hämtad av farmor och farfar. De åkte till Ortviksdagen med Nelly, Peter och Stella. Ponnyridning, clown, dödskallegrotta, glass, ballong, presenter = nöjda och trötta barn. Jens och jag åkte till stan och shoppade och fikade i lugn och ro = mamma- och pappalyx! När en trött Axel vilat lite hemma framför tv´n och prinsessbröllopet åkte vi till stan igen och åt middag på restaurang = familjemys!
Igår söndag hade vi sedan länge planerat in "tapas med papas" med Ida-Marie, Johanna, Emma och Helena med familjer, dvs 10 vuxna, 5 3-åringar, 2 krypande småttingar och en mini i babysitter. På nedre Klockarberget blev det grillning, lek och kubb i några timmar innan det var sovdags = slut på en fulltecknad och mysig helg!
Ord & funderingar
I tisdags var jag på utvecklingssamtal på dagis. Axel ska byta avdelning till hösten, han och tre andra pojkar som är födda i början av 2007. Så det var ett slags avslutande och sammanfattande samtal. Jag fick höra att Axel är duktig att prata och förmedla sig, att han är rolig att föra hela konversationer med och att han är intresserad och nyfiken. De var mycket imponerade av att han kan och är så intresserad av bokstäverna, och att han ofta kan höra vilken bokstav ett namn börjar på.
Några ord som han inte riktigt fått kläm på, men som jag tycker är så gulligt så jag inte vill rätta honom, är t.ex öronskugga, eller nu senare även öronskåp (hörselkåpor), kaloppa (galoppera), alleblans (ambulans), armvåg och regnvåg (armbåge och regnbåge), lilla vickeviren (lillfingret), tummetotten (tummen) och haschi prosit (nysa).
Imorse, innan vi skulle gå in på dagis, såg vi en snigel. Axel tittade ordenligt på den. Små horn, sitt hus. Men var hade den rumpan? Och hade den nån snippa? Eller snopp? Intressant.
Några ord som han inte riktigt fått kläm på, men som jag tycker är så gulligt så jag inte vill rätta honom, är t.ex öronskugga, eller nu senare även öronskåp (hörselkåpor), kaloppa (galoppera), alleblans (ambulans), armvåg och regnvåg (armbåge och regnbåge), lilla vickeviren (lillfingret), tummetotten (tummen) och haschi prosit (nysa).
Imorse, innan vi skulle gå in på dagis, såg vi en snigel. Axel tittade ordenligt på den. Små horn, sitt hus. Men var hade den rumpan? Och hade den nån snippa? Eller snopp? Intressant.
Sorg
Att vi vill att Axel ska få ett syskon har vi varit överens om länge. Men det är ändå inget lätt beslut att ta. Och när man väljer att tänka på ett barn till i familjen börjar man mentalt förbereda sig på det och tänka hur det kan bli. Så redan innan vi började med förbehandlingen den här gången fanns känslor för ett barn som ännu inte finns.
Att det är påfrestande med en ivf förstår nog de flesta. Fysiskt men mest psykiskt. Och hela den långa och jobbiga tiden innan vi fick Axel har vi lämnat bakom oss, så gott det går. Och där vill jag inte hamna igen, känslomässigt. Det tär och då tror jag inte man orkar vara någon bra förälder till det barn som redan finns. Och Axel är viktigast av allt!
Lyckan och lättnaden när även den här ivf-en resulterade i positivt grav.test var oerhörd! Tankarna på framtiden hann bli ännu fler och man har preliminära datum i huvudet. Att allt efter bara några dagar slutade med ett missfall är kanske inte ovanligt, och händer väldigt många. Men det gör inte sorgen mindre för oss. Det hjälper inte att höra när det är Axel som inte får ett syskon. Eller när det är vårt barn som aldrig blir. Läkaren på sjukhuset sa just så, det är ju väldigt vanligt. Och det här var ju så tidigt, knappt man kan kalla det en graviditet... Ta inte ifrån mig det också! Det räcker att jag blöder och inte längre bär på vårt lilla pyre.
När man gjort ivf, eller haft svårt på andra vis, sörjer man inte bara missfallet. Inte jag iallafall. Utöver det sörjer jag också att det kanske var sista gången jag blev gravid. Att det kanske var sista chansen att ge Axel ett syskon. Att det inte kommer att bli ett syskon som blev till samtidigt som Axel (och legat fryst i 4 år). Även om det låter konstigt kändes det speciellt. En mini-Axel. Varför valde de att sätta in embryot som blev Axel då? Båda var lika fina. Hade det blivit missfall då om vi fått tillbaka det här, eller berodde det på något i min kropp nu? Jag sörjer också att vi måste ta beslutet igen, om vi ska orka fortsätta försöka. Det är som sagt inget lätt beslut att ta!
Men jag är oerhört tacksam och glad att vi har älskade Axel.
Och att vi har många som bryr sig om oss!
Att det är påfrestande med en ivf förstår nog de flesta. Fysiskt men mest psykiskt. Och hela den långa och jobbiga tiden innan vi fick Axel har vi lämnat bakom oss, så gott det går. Och där vill jag inte hamna igen, känslomässigt. Det tär och då tror jag inte man orkar vara någon bra förälder till det barn som redan finns. Och Axel är viktigast av allt!
Lyckan och lättnaden när även den här ivf-en resulterade i positivt grav.test var oerhörd! Tankarna på framtiden hann bli ännu fler och man har preliminära datum i huvudet. Att allt efter bara några dagar slutade med ett missfall är kanske inte ovanligt, och händer väldigt många. Men det gör inte sorgen mindre för oss. Det hjälper inte att höra när det är Axel som inte får ett syskon. Eller när det är vårt barn som aldrig blir. Läkaren på sjukhuset sa just så, det är ju väldigt vanligt. Och det här var ju så tidigt, knappt man kan kalla det en graviditet... Ta inte ifrån mig det också! Det räcker att jag blöder och inte längre bär på vårt lilla pyre.
När man gjort ivf, eller haft svårt på andra vis, sörjer man inte bara missfallet. Inte jag iallafall. Utöver det sörjer jag också att det kanske var sista gången jag blev gravid. Att det kanske var sista chansen att ge Axel ett syskon. Att det inte kommer att bli ett syskon som blev till samtidigt som Axel (och legat fryst i 4 år). Även om det låter konstigt kändes det speciellt. En mini-Axel. Varför valde de att sätta in embryot som blev Axel då? Båda var lika fina. Hade det blivit missfall då om vi fått tillbaka det här, eller berodde det på något i min kropp nu? Jag sörjer också att vi måste ta beslutet igen, om vi ska orka fortsätta försöka. Det är som sagt inget lätt beslut att ta!
Men jag är oerhört tacksam och glad att vi har älskade Axel.
Och att vi har många som bryr sig om oss!
Sand och sten
Lite sommarväder har vi äntligen fått! Inte så varmt, men fint och sol. Det får vi nog vara nöjda med för tillfället. På Axels dagis har de hittat på en del extra roliga saker i veckan. Besök på bondgård och promenad till café. Det är roligt att de hittar på sånna speciella utflykter ibland.
Förra veckan när jag hämtade Axel hade han sand i tänderna.
Dag 1.
- Men Axel, du har ju sand i tänderna, man får ju inte äta sand!
Jag förklarade vaför man inte får äta sand.
Dag 2.
- Men, du har ju sand i tänderna idag med, man får ju inte äta sand!
- Men jag har inte ätit sand.
- Fast det är sand i tänderna, så det har du nog gjort.
- Men jag har ätit sten!
Dag 3.
- Men har du ätit sand i dag också?!
- Nej, jag ramlade i sandlådan och fick sand på tungan.
Påhittiga barn.
Förra veckan när jag hämtade Axel hade han sand i tänderna.
Dag 1.
- Men Axel, du har ju sand i tänderna, man får ju inte äta sand!
Jag förklarade vaför man inte får äta sand.
Dag 2.
- Men, du har ju sand i tänderna idag med, man får ju inte äta sand!
- Men jag har inte ätit sand.
- Fast det är sand i tänderna, så det har du nog gjort.
- Men jag har ätit sten!
Dag 3.
- Men har du ätit sand i dag också?!
- Nej, jag ramlade i sandlådan och fick sand på tungan.
Påhittiga barn.