Älskade Axel & Aline

Barnen fick alltså eget bord i söndags när vi träffades 5 familjer och hade "Tapas med papas" som vi kallar det när vi ses och papporna är med. Alla hade med sig några maträtter, och barnens favorit var köttbullarna. - Mer köttbullar, sa Axel hela tiden. Han åt ju som för det mesta bara av en sak från tallriken.

Elin, Axel och Ebbe

 

I helgen har vi hunnit med mycket. På lördagen kom faster Nelly och Peter och var med Axel medan Jens och jag åkte till stan och köpte lite julklappar och tittade på tapet och våtrumsmattor.

Och igår på förmiddagen gick vi till skogen och upp på Klockarberget, då var det fortfarande fint väder, och jätteskönt ute.

På eftermiddagen åkte vi först till mamma och firade Ingvar, och sedan direkt vidare till "tapas med papas", 10 vuxna, 5 snart 3-åringar och 2 småsyskon. Barnen satt vid eget bord och åt, och det gick förvånandsvärt bra! Och ovanligt lite bråk om leksaker faktiskt. Mycket god mat, och roligt att ses!

Det här med vaccineringen med stort V är inte något lätt beslut. Främst är det för Axels del jag är osäker. Eftersom han är under 3 har jag skjutit funderingarna lite framför mig, men nu när det verkar som att det rekommenderas även för dem måsta man ju bestämma sig. Inte lätt när det bara finns en massa luddiga fakta att försöka tolka och bilda sig sin egen uppfattning om. Eller ska jag sluta fundera och bara acceptera att alla rekommenderas att ta det, punkt slut.

I måndags när jag skulle hämta Axel på dagis hade det ju hunnit bli ganska mörkt ute. Även inne hade de rätt mörkt eftersom Axel och en annan pojke hade släkt i hallen och lekrummet. Som vanligt ville inte Axel gå hem direkt, så jag pratade lite med honom och med personalen. Men tillslut var det bara att ta tag i honom. Det var bara det att när jag lyfte upp honom under armarna kände jag att det inte var som det brukar. Han var alldeles medgörlig, inga vilda protester (och lite tyngre än vanligt). Då såg jag att det ju inte var Axel. Han hade gått och gömt sig bakom ett skynke. Men jag skyller på mörkret. Och den här andra pojken sa inget, det var mest personalen som fick lite roligt.

Igår var Axel med mormor och tittade på clownen Daff Daff. Och det verkar som han hade roligt. Mamma berättade också att han gjorde en kullerbytta mitt i föreställningen, Axel alltså. Han satt längst fram på en madrass, och skrattade och kom väl på att han ville göra en kullerbytta, och gjorde det.

Sen på eftermiddagen kom Jennie, pappa och Ulrika till oss och åt försenad farsdagsmiddag. Sedan åkte vi en sväng ner till ishallen i Njurunda och tittade på David när han spelade hockey. Från början satt Axel och nästan gapade. Det var väl fascinerande, med ljudet, alla spelarna, stort liksom. Efter en stund gjorde de mål, och morfar frågade Axel om han såg det.

- Två mål, sa Axel, och pekade på målburarna.

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX
EEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEELLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLL

 

Fulltecknad helg som vanligt. Började med en tur till Birsta i fredags och köpte skor till Axel och farsdagsskjorta till Jens. Sedan blev vi akutbarnvakter till Lucy efter att storebror kraschat i soffbordet och behövde åka till akuten. Det gick jättebra och hon somnade i tvättstugan. Och det är inte så konstigt som det låter, många barn har sovit i vår tvättstuga, i vagnen.

Igår var vi på dop, och det var två speedade kusiner som knaprade majskrokar och russin i kyrkan. Dopet började precis när de är vana att sova, så dopfikat var en lång kamp mot sömnen. För att hålla sig vakna sprang de näst intill oavbrutet i två timmar, och somnade sedan i bilen på väg till farsdagsmiddagen hos farfar.

Och idag har vi varit på 30-årskalas med ballonger, smörgåstårta, korv, tårta, kakor och lek med Theo och Ella.

Nu en ny vecka, och nya planer. Kanske blir det en föreställning med clownen Daff Daff och lite mer farsdagsfirande nästa helg.

I helgen var Axel och jag ute på en liten prommis i vårt område. När vi nästan var hemma igen hittade vi några tomma ciderflaskor i ett dike, och jag tyckte att vi skulle ta med dom hem och kasta. Axel bar en och jag resten, tills han tänkte dricka ur den. Jag sa att han inte fick och att det var smutsigt. Då sa han:

- Jag måste ha sockerdricka-te.

Jag blev lite förvånad, vi dricker aldrig sockerdricka.

- Det är inte sockerdricka, det är vuxendricka, och den är slut. Och flaskan är smutsig.

- Men jag måste ha sockerdricka-te.


Sedan har han vid några fler tillfällen pratat om sockerdricka-te, och jag har tyckt att det är lite konstigt. Tills igår, då kom jag på det. I en Emil-film, när de är på auktion, köper Emil sockerdricka för pengarna han tjänat. Och när han har druckit upp köper han en till "En sockerdricka till" = sockerdricka te på Emils småländska.

Axel på sin första ponnyridning. Han ser rätt nöjd ut! Ponny hette Lina.