Älskade Axel & Aline

Igår firades det på Axels förskola, med glass och fruktsallad. När jag kom och skulle hämta honom hängde flaggorna ute på fasaden, och allas humör strålar i kapp med solen.

Det har varit underbart väder de senaste dagarna, och jag hoppas att det fortsätter att vara soligt och att snön smälter i lagom rask takt. Axel har lärt sig att under snön finns det gräs, och det pratar han om varje dag.

I lördags åkte vi bussen till stan, Axel och jag. Ett mycket efterlängtat äventyr. Vi kom in till stan en stund innan affärerna öppnade, och promenerade runt och tittade på traktorer, bussar och stans drakskulpturer. "Bolibolibompa" sa Axel när vi kom till första draken. Efter en stund kom Jens, och vi gick och åt lunch, pannkaka med glass och festis, en riktig lördagslunch (läs: sockerchock). Ett besök på stans finaste leksaksaffär resulterade i en liten fin, lila traktor, som nu är favoritleksaken hemma.

När vi skulle åka till dagis imorse började Axel halta, jag märkte inte att han ramlade eller gjorde illa sig på något vis, och han sa inget, men kunde inte gå som vanligt. Jag frågade om han hade ont i foten, då sa han "ont i benet", men jag kunde klämma, böja och vrida utan att han det märkte att han fick ont. Och han kunde gå och springa, men haltade alltså. Det höll i sig fortfarande när vi kom till dagis, så det var inte bara foten som somnat. Konstigt, men jag bad personalen hålla koll.

Igår la jag in bilder från kameran, så snart kanske...