RS
Aline blev förkyld i slutet av förra veckan, lite hosta och hängig. Vi hade tid för 5-månaderskontroll och vaccinering i torsdags, men på onsdagen började det låta när hon andades, och hon var riktigt hängig. Så på torsdag förmiddag fick vi istället åka till vårdcentralen för att de skulle få lyssna på Aline. Hon fick inhalera Ventolin två gånger där innan vi fick remiss till barnkliniken. Axel var ju hemma med oss eftersom det var torsdag, så han var med, men Jens fick åka från jobbet och hämta Axel på sjukhuset.
På barnkliniken lyssnade de på henne igen, tempade och så fick hon inhalera Adrenalin två gånger. Men eftersom inhaleringarna inte gav någon effekt, och hon hade märkbart jobbigt med andningen blev vi inskrivna på avd. 44. Vi fick bo i rum 10, "Gäddan", och Aline fick inte lämna rummet alls pga smittorisken. De tog RS-prov i näsan, och hon fick fortsätta inhalera med jämna mellanrum. Hon syresatte sig trots allt bra hela tiden, och åt ganska bra när hon fick näsdroppar innan.
Det kändes konstigt att inte ta med sig henne när jag skulle gå på toa eller hämta fika. Men det gick bra. Sömnen var det ju lite svårt med, ibland somnade hon när hon skulle äta, och ibland korta stunder i lånevagnen. Men ofta blev sömnen avbruten av kontroller och inhalering.
Natten var ok, hon sov bättre än hon gjorde de senaste nätterna hemma, då kunde hon vara sova om jag höll i henne. Tyvärr vaknade hon ju några av gångerna när hon skulle inhalera. Första gången på natten fick jag säga till sköterskan att vara lite tystare nästa gång, hon kom in och lämnade dörren öppen till korridoren med alla ljud och ljus, pratade med mig i vanlig samtalston och så, onödigt! Sömnen borde väl också vara viktig. Men sedan gick det bättre.
Sista gången hon fick inhalera var 4.30, och puls och syresättning var bra hela natten. De lyssnade på henne på förmiddagen och senare fick vi besked att rs-provet var positivt, men att vi kunde åka hem på permission eftersom hon återhämtat sig bra. Vi är inte utskrivna, men blir det förhoppningsvis idag per telefon när läkaren ringer. Natten inatt gick också bra, hon sov och åt och andningen lät ok. Även nu på förmiddagen låter det bättre, så förhoppningsvis är det värsta över och på väg åt rätt håll.
Axel och Jens var oroliga hemma, men när vi kom hem undrade Axel när jag och Aline skulle åka till sjukhuset nästa gång, så han och pappa kunde ha lika mysigt. Han fick ju sova i min säng också, sötis!
På barnkliniken lyssnade de på henne igen, tempade och så fick hon inhalera Adrenalin två gånger. Men eftersom inhaleringarna inte gav någon effekt, och hon hade märkbart jobbigt med andningen blev vi inskrivna på avd. 44. Vi fick bo i rum 10, "Gäddan", och Aline fick inte lämna rummet alls pga smittorisken. De tog RS-prov i näsan, och hon fick fortsätta inhalera med jämna mellanrum. Hon syresatte sig trots allt bra hela tiden, och åt ganska bra när hon fick näsdroppar innan.
Det kändes konstigt att inte ta med sig henne när jag skulle gå på toa eller hämta fika. Men det gick bra. Sömnen var det ju lite svårt med, ibland somnade hon när hon skulle äta, och ibland korta stunder i lånevagnen. Men ofta blev sömnen avbruten av kontroller och inhalering.
Natten var ok, hon sov bättre än hon gjorde de senaste nätterna hemma, då kunde hon vara sova om jag höll i henne. Tyvärr vaknade hon ju några av gångerna när hon skulle inhalera. Första gången på natten fick jag säga till sköterskan att vara lite tystare nästa gång, hon kom in och lämnade dörren öppen till korridoren med alla ljud och ljus, pratade med mig i vanlig samtalston och så, onödigt! Sömnen borde väl också vara viktig. Men sedan gick det bättre.
Sista gången hon fick inhalera var 4.30, och puls och syresättning var bra hela natten. De lyssnade på henne på förmiddagen och senare fick vi besked att rs-provet var positivt, men att vi kunde åka hem på permission eftersom hon återhämtat sig bra. Vi är inte utskrivna, men blir det förhoppningsvis idag per telefon när läkaren ringer. Natten inatt gick också bra, hon sov och åt och andningen lät ok. Även nu på förmiddagen låter det bättre, så förhoppningsvis är det värsta över och på väg åt rätt håll.
Axel och Jens var oroliga hemma, men när vi kom hem undrade Axel när jag och Aline skulle åka till sjukhuset nästa gång, så han och pappa kunde ha lika mysigt. Han fick ju sova i min säng också, sötis!
Kommentarer
Trackback